The Element of Crime eller
Forbrydelsens element, 1984, regi av Lars von Trier, manus av Niels Vørsel och Lars von Trier.
Gillar du voiceovers, poliser, mord och en överbearbetad estetik? Välkommen då till
The element of Crime. Filmen är en tillbakablick som en rufflig polisman berättar för sin egyptiska terapeut. Han jobbar med att lösa ett fall med en barnamördare, arbetet görs utifrån sin mentors guidebok "The element of crime" som handlar om hur man ska fånga brottslingar. Eftersom filmen är en tillbakablick under hypnos så är det många drömlika partier som funkar olika bra, men det är (över)fullt upp med symboler och små estetiska krumbukter. Hela filmen går i en sepia-orangeton och det är ofta mörkt (Inget för dagsljus-i-tunnelbanan-tittning)
 |
| Döda hästar och kor dyker allt som oftast upp |
 |
| Tredje Criterionfilmen där Udo Kier gräver i lik! |
 |
| Surrealistiska skalliga män |
Tja, sensmoralen är ju inte så unik, to catch a killer så måste man
bli the killer. Hur ska man då kunna skydda de oskyldiga när man själv är brottslingen? Element of Crime får annars Trump att framstå som feministiskt initiativ, det finns bara en kvinnoroll (prostituerad), hon har få repliker och tar regelbundet av sig kläderna... Den överbelastade estetiken känns lite kul då denna film till slut blev den extrema delen i en pendelrörelse som senare ledde till Von Triers totala avsky mot allt konstlat i "Dogme 95"-rörelsen. Jag är inget stort fan av filmen men den har blivit ganska inflytelserik och rester av den kan man se i både
Alien 3 och
Inception. Men slutresultatet blir ändå:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar