#291 Heaven Can Wait

Heaven Can Wait eller Himlen kan vänta eller Születésnap(!), 1943. Regi av Ernst Lubitsch, manus av Samson Raphaelson och Leslie Bush-Fekete.

I början av filmen är han död, vår åldrade charmiga hjälte Henry (Don Ameche). Han går direkt till ingången till helvetet då han vet att det är kört för honom "där upp", men djävulen som verkar vara både trevlig och förstående vill ändå resonera med honom, kanske han ändå har en chans. Kan du inte berätta om ditt liv och förklara varför allt är så kört? Tja, Henry börjar med sin barndom och jobbar sig framåt. Scenerna när han är barn och försöker charma flickor med sina skalbaggar är helcharmiga, men ganska snabbt går filmen in på autopilot. Han charmar en jättetråkig tjej (Gene Tierney), han är otrogen många gånger och dör så småningom.

Tyvär är det bara Henry och hans farfar Hugo(Charles Coburn) som är lite roliga, resten är ganska slätstrukna. Åtminstone jag charmas till viss del av Henry men engagemanget och skratten liksom uteblir - och jag som hoppades storligen på Lubitsch.

Han charmar henne

Hon har en jättetråkig min hela tiden

Så kommer han till himlen eller inte. Jag har nästan glömt svaret själv trots att jag såg filmen igår. Och ja, jag är lite smågnällig för filmen hade sina charmiga delar men de räckte bara till en kort text och ett snålt betyg:

#170 Trouble in paradise

Trouble in paradise eller tjuvar i paradiset, 1932. Regi av Ernst Lubitsch, manus av Samson Raphaelson och Grover Jones, baserad på en pjäs av Aladar Laszlo.

1932 hade depressionen bitit sig fast i världsekonomin, med arbetslöshet och fattigdom i spåren. Hollywood märkte då så småningom att vad som gick bäst inte var socialrealism utan en slags rikemanseskapism istället. Så följaktligen pumpade man ut filmer som denna, där klänningarna glänser och tophattarna skimmrar. Och bland de tre glamorösa huvudkaraktärerna är det bara en med rent mjöl i påsen...

Herbert Marshall spelar en gentlemannatjuv, Miriam Hopkins är bedragaren som älskar honom, och Kay Francis är den rika änkan som tror att hon kan köpa honom men är nöjd att hyra honom ett tag.

De två tjuvarna får ihop det och smider ränk för att hjälpa änkan att bli av med sina besparingar. Men änkan är både charmig och sexuelt gåpåig så när Gaston (Herbert) har lyckats nästla in sig som hennes ekonom så spelar han med lite för att, well, nästla sig in och kanske också att han trivs bra hos henne... Key Francis är perfekt som änkan som på något sätt verkar fatta att hon blir lurad på något sätt men vad gör det när allt är så kul? För hennes vardagsliv och hennes tidigare vardagsbeundrare är ju sååå förutsägbara och städade. Själv är hon överjordiskt stilig i sina klänningar som liksom nästan verkar trotsa gravitationen. Och i takt med att gentlemannatjuven blir mer intim med änkan så blir Lily (Miriam) allt mer svartsjuk - Trouble in paradise indeed...

Trion

Turn the lights down low

Charmigt och mysigt, med en dialog som är rapp och snygg. Trevlig stämning rakt igenom och OH MY vilka stiliga kläder dessutom!