#325 Kind Hearts and Coronets

Kind Hearts and Coronets, 1949. Regi av Robert Hamer, manus av Roy Horniman, Robert Hamer, John Dighton och Nancy Mitford.

Ibland liksom bara håller man tummarna för att det inte ska tappa, för att det inte ska ta slut. För så här trevlig kan bara en film inte vara hela vägen. Snart kommer någon seg plot eller någon onödig omväg, men inte, Kind Hearts and Coronets är rent guld från start till mål.

Filmen börjar i ett fängelse där man får följa bödeln på väg till en fånge. Bödeln är väldans nöjd med att hänga en greve- en greve, not bad at all.

The Hangman: Even my lamented master, the great Mr. Benny himself, never had the privilege of hanging a duke. What a finale to a lifetime in the public service!
Prison Governor: Finale?
The Hangman: Yes, I intend to retire. After using the silken rope... never again be content with hemp.

Han är stolt och korrekt då han förbereder den väldigt artiga och trevliga fången kvällen före den stora (och sista) dagen. Då fången beställt sin sista måltid, "Coffee and a few grapes" så skriver han klart sina memoarer vilket blir ramen för filmen. För mannen, Louis (Dennis Price) var inte alltid greve och hade en hel del att skriva av sig gällande hur han tvingades jobba på butik, vilket han tyckte han var alldelles för fin för - men vad gör man då man inte har så mycket privilegier och är 12:e personen från att ta över grevetiteln. Är man så långt borta så kan de behövas aktiv trimning av släktträdet för att bli nummer ett.

Louis är inte rädd för att trimma alls, han har liksom en historia bakom sig av att aktivt "ta hand" om släktingar i hans väg. Släktingar är ett gäng gubbar, ett par yngre män och en parant kvinnosakskvinna, vilka alla spelas av Alec Guiness. Att alla spelades av Alec anade jag pinsamt nog inte då jag såg filmen, eller pinsamt och pinsamt- Alec Guiness är ett geni som kan se helt annorlunda bara med hjälp av en peruk och en konstig min.

Dialogen är överlag i Oscar Wilde-klass där många repliker liksom är artiga på ytan men ganska beska, bland annat här då Louis älskarinna klagar på sin tråkiga man:

Sibella: He says he wants to go to Europe to expand his mind.
Louis : He certainly has room to do so.

Arbeta i butik, the dishonor!

En av Alecs gubbar

Den sura suffrageten

En av släktingarna goes down with the ship

The D'Ascoynes certainly appear to have accorded with the tradition of the landed gentry, and sent the fool of the family into the church.

Ny filmhistorisk forskning från kritikern Matthew Sweet visar att det ursprungliga utkastet till manus inkluderade vad som låter som spännande scener, inklusive en mordisk attack med en hammare och en samling våldsamma svanar som går till attack.-trots avsaknaden av dessa så är filmen full med charmiga mord och en ganska mörk humor

Ni har förstått, jag gillade Kind hearts and Coronets jättemycket!/

#273 Thieves' Highway

Thieves' Highway, 1949. Regi av Jules Dassin, baserad på boken "Tjuvarnas marknad" av A.I. Bezzerides.

Jag sålde korsord under julhelgerna i början av 90-talet. Olles Kollossalkorsord kostade 40 pix och  låg i rullar i en hink jag bar runt. Trots att jag gjort en massa annat i livet så var denna verksamhet det närmaste organiserad brottslighet jag kommit. Han som organiserade hela korsordsförsäljningen hade en massa skumma grejer för sig, och när min dagskassa inte riktigt stämde så var det OK, men han berättade ändå att han tidigare varit tvungen att "Skicka några juggar" på en annan försäljare som inte redovisat korrekt. En dag när jag skulle hämta korsorden så var hans bil stulen, vilket gjorde honom rosenrasande. Men han hade kontakter och lite senare på dagen hade biltjuven lämnat bilen till en av hans kompisar.

Varför då denna harang? Jo, för att i Thieves' Highway så jobbar de största tjuvarna och mördarna i San Fransiscos fruktmarknader, vilket en recension jag läste var lite tveksam till. Men när beloppen är lite lägre så kan insatserna vara desto högre - vilket Nick (Richard Conte) märker när han kommer tillbaka från en utlandsresa. Hans pappa har fått sina ben sönderslagna av en skum fruktgrossist, vilket gör Nick rasande. Medans han surar öppnar hans flickvän sin present. Hon blir först missnöjd av den japanska porslinsdockan men skiner upp då hon får se den fina guldringen som dockan håller i, vilket nog kan ses som filmens ganskas cyniska människosyn- liv, kärlek eller vänskap kommer alltid i andra hand efter girigheten.

Han säger farväl till sin pappa och sin flickvän för att söka sig till hämnd (och i bästa fall tjäna lite pengar själv)! Detta leder honom in på samma vägar som hans pappa tog, med nära samma resultat. Man får följa Nicks, och kapitalismens väg, genom äppelgårdar, genom förhandlingar med giriga chaufförer och till slut på den stora fruktmarknaden där hans nemesis Figlia (Lee J. Cobb) regerar. Uppgörelserna blir fler än vad han tänkt då han stöter på Rica (Valentina Cortese) som hänger i fruktkvarten. Hon verkar 'på', kanske såpass mycket att man bör bli misstänksam- men ibland kan det också finnas fin frukt mitt bland alla bokna äpplen...

Dom här äpplena är ju redan ruttna, 3,50$ lådan köper jag dom för... 

Hans käraste hemma

Fruktkvinnans kramar är lite mer...intensiva

Dassin hade regisserat ett flertal framgångsrika filmer i Hollywood och detta var en av de sista innan han tvingades till att återvända till Frankrike efter att kommunistjägarena i "House of Un-American Committee" satte sina klor i honom. Darryl Zannuck spelade dessutom in ett glatt slut, mot Dassins vilja, vilket faktiskt känns lite påklistrat... Thieves' Highway är intensiv och intressant, med ett ganska tydligt antikapitalistiskt tema, Filmfrommen likes!

#233 Stray dog

Stray dog eller Nora inu, 1949. Regi av Akira Kurosawa, manus av Ryûzô Kikushima och Akira Kurosawa

I början av seklet så fanns det ju ett antal storstadssymfonier, alltså filmer där tittaren fick följa en stad från morgon till natt. Stray dog har definitivt inslag av det även om den i grunden är en kriminalthriller. I första början så börjar den dock med ett brott, en polis blir bestulen på sin pistol på en trång, kokhet spårvagn. Polisen Murakami(Toshiru Mifune) blir desperat och övertygad om att hans karriär aldrig kommer kunna återhämta sig. Samtidigt så har en man blivit mördad och polisteknikerna kan spåra att det är hans pistol som använts, Murakami blir obsessed av skuldkänslor och börjar en frenetisk jakt på sitt gamla vapen tillsammans med den lite mer lugna kollegan Sato (Takashi Shimura). Nu kommer vi in på Tokyo som stad, bara tre år efter krigsslutet. Staden är desillusionerad, deprimerad, fattig och korrumperad. Det är långa tysta partier då Murakami bara går runt och tittar på människor för att försöka få tag i det där halmstrået han behöver för att komma vidare.

Murakami har en lånepistol

Murakami besöker möjliga vittnen som gått tillbaka till medeltida leverne

Murakami söker svar...

Efter ett tag träffar han en tjej som är bekant med den misstänkta. Hon jobbar som exotic dancer och sitter på golvet nära sin mamma - och här bli också generationsklyftorna exponerade med en mamma som vill vara korrekt och följa lagen och en dotter som skiter i allt, utom chansen att få en sådan där snygg västerländsk klänning...

Som helhet är Stray Dog en av Kurosawas enklare och trevligare filmer. Han och hans manusförfattare tappar aldrig de delarna som gör en bra kriminalere: Karaktärerna är autentiska, platserna är karakteristiska och överraskande, och plotten har ett stabilt tempo som leder till en logisk upplösning.

Stray Dog utspelar sig i en värmebölja under tiden för den amerikanska ockupationen Och även om man inte får se en enda amerikan så finns amerikaniseringen överallt från musik, underhållning, mat och mode. Den ganska snabba övertagandet av det vinnande landets kultur bidrar också till filmens styrka...

Jason Henninger från Tor kring kopplingen Murakamis förlorad pistol och det förlorade kriget:

In Kurosawa’s samurai films, there is an unmistakable contrast between the sword and the gun. The sword is art, finesse, martial beauty and brutality at once. The gun is a sleazy expedient, favored by criminals. It’s cheating, basically, and has no place in the samurai ethic. 

Imagine if Stray Dog had been set in 1549 instead. Imagine if Mifune had played a samurai who had lost his sword. It would seem perfectly right and reasonable for him to spare no effort in finding it. But a gun is not a sword. Not in the west and certainly not in Japan. In Stray Dog the gun is vitally important to Murakami. I think that part of what drives Murakami so crazy is that he is treating this nasty American piece of non-Bushido as if it were a sword. But Murakami is a soldier from a failed war, not a samurai. And Japan itself is just as lost as the gun, its sense of military power and glory destroyed, its culture buried in an avalanche of American occupation.

 Ah, bra, spännande och lagom politisk. I like!

#64 The Third Man

The Third Man, 1949, regi av Carol Reed, manus av Graham Greene.

Holly Martin (Joseph Cotton) har precis kommit till Wien. Han ska besöka sin kompis Harry Lime, men Holly hamnar raskt på sin Harrys begravning istället, och det var inte det slags besök han tänkt sig. Efter den snöpliga starten försöker Holly reda ut vad som egentligen hände, och vad Harry Lime och hans kumpaner egentligen sysslade med. Filmen utspelar sig strax efter andra världskriget (kanske får räknas som nutid för dåtidens cineaster), och Wien är en fantastisk blandning av sönderbombat förfall och aristokratisk högmod. Bakom en fin yta verkar delar av stadens elit ägna sig åt ganska vedervärdiga affärer med utspädd medicin. När Holly träffar 'Baron' Kurtz(Ernst Deutsch) på en bar skäms baronen för sitt fiolspel "Oh, the things we do for money" -spela fiol var kanske inte det värsta han var inblandad i...

Och vem är egentligen död och vad är ett liv egentligen värt? Holly hamnar högt uppe på ett pariserhjul där en återuppstådd Harry Lime(Orson Welles) förklarar:

I never feel comfortable on these sort of things. Victims? Don't be melodramatic. Look down there. Tell me. Would you really feel any pity if one of those dots stopped moving forever? If I offered you twenty thousand pounds for every dot that stopped, would you really, old man, tell me to keep my money, or would you calculate how many dots you could afford to spare? Free of income tax, old man. Free of income tax - the only way you can save money nowadays.

Polisen är också på jakt efter medicinmånglarna och så småningom mer precist efter Harry Lime. Den ledande polisen spelas ypperligt av Trevor Howard som också gjorde en topprestation i Brief Encounter.

Många lite sneda expressionistvinklar

Fast i avloppssystemet (men inte mycket bajs)

Jag gillar Hollys karaktär, han är alltid lite vilsen och verkar inte fatta vilken fara han utsätter sig själv och flera andra för. Holly är en slags westernförfattare och har svårt att fatta wiens betydligt mer komplicerade spelregler. Jag läste i en amerikansk filmsajt (som jag inte lyckats hitta igen) om att han är den perfekta metaforen för amerikansk utrikespolitik då han är påstridig, okunnig, skenhelig och har en grovt förenklad bild av omvärlden. 

Holly träffar också Limes ex, Anna (Alida Valli) och utan att riktigt fatta det försätter han henne i problem. Alida Valli har en del bra scener och det är lite kul att se alla gånger hon tvingas snäsa av Holly, som då han säger att han älskar henne "If you'd rung me up and asked me if you were fair or dark or had a mustache, I wouldn't have known.".

Filmen är 115:e på IMDB:s topplista och på 73:e plats på Sight and sounds topplista och mer konsensus blir det nästan inte... jag tyckte också den var väldans fin!