#134 Häxan

Häxan (har lustigt nog ingen engelsk titel), 1922. Regi och manus av Benjamin Christensen

Dagens halloweenfilm tar i från tårna när det gäller ondskefulla häxor och torterare. -Men allt i utbildningens namn, för vår kära regissör Benjamin Christensen visar först en ganska torr presentation av forntida föreställningsvärlden. Sedan får man se exempel kring hur en häxprocess kunde gå till, och här går kreativiteten i taket, häxor flyger, djävlar föds och grytor kokas på små barn. Christensen var så förtjust i desa delar att han själv spelar rollen som satan som glider runt och räcker ut tungan och får alla de unga möarna att-bokstavligen-kyssa hans arsle. Visuellt har filmen verkligen några ganska härliga gotiska partier där diaboliska djävulsskaper oavbrutet presenteras.

Djävlarna festar

"Häxorna" deppar

De rena tatrala partierna avbryts ibland av små informationsbitar som känns ganska så power-pointiga, men han driver fram sin poäng som kanske är lite tveksam, vilket visar sig på slutet då han jämför medeltidens häxor med "nutida" hysterikor som lite teatralt svimmar till och imbillar sig att de ser någon het kändis eller präst:

Kul att läsa vilken typ av kändisar som var heta 1922

Filmen var onekligen våghalsig och scener som när häxorna stampar på korset gjorde att den förbjöds i stora delar av europa och släpptes först efter 7 år i USA. 

Delar av filmen är dokumentär där man får se genomgångar av tortyrredskap eller skådespelare som tramsar med en tumskruv - och på slutet skriver regisören att en av de äldre skådespelarna hade själv sett djävulen sitta vid hennes säng, trots att det var 1922!(hans utroppstecken).

#33 Nanook of the north

Nanook of the north från 1922 såg jag för cirka 20 år sedan då jag gick på filmvetenskap A på Gärdet i Stockholm. Jag mindes den mest som en viktig film, en tidig dokumentärsucceé där regissören blandade dokumentära delar och iscensatta delar utan att riktigt berätta för publiken vad som var vad.

En kul omständighet kring filmen som kan ha påverkat mig lite var att jag såg den tillsammans med min dotter (och på slutet även sonen) som blev väldans engagerad i allt som hände.

Så, filmen är centrerad kring Nanook som är en Inuit (i filmen kallades familjen för Eskimo, och det kan tydligen uppfattas som nedsättande, jag vill inte ha en beef med Nanookgänget - så jag kör vidare med inuit). Man får en introduktion till familjen och sedan får man se hur de jagar valross, säl och fiskar fisk. De är kargt och blåsigt och hungern kommer ganska snabbt för en stor familj, vilket leder till många utmaningar.

Nyla och en söt bebis

Det är förvånansvärt engagerande och intressant och följa denna familj från en helt annan kultur, tid, plats och se hur de hanterar de utmaningarna vädret och isen kan ge. Precis som i Walkabout får man köpa lite "nobel inföding"-perspektiv men det gör jag så gärna. Alla ser ju så glada ut när de pulsar runt i snön medans de äter någon oidentifierbar bit av något havsdjur. När barnen la sig efter filmen så ville dom sova som inuiter: nakna och tätt hoppackade under en filt.