#8 The Killer

Dåså var det dags för Mördaren, ännu en John Woo-rökare. Fast den skiljer sig lite jämfört med Hard boiled- den är mörkare, och med en större dos kärlekshistoria. Tekniskt sett var det här det sämsta jag sett från Criterion, men det är möjligt att kvalitetskraven inte var lika höga från starten? Vilket som är bilden grynig och ljudet burkigt.

Johnny är en effektiv lönnmördare men råkar göra en sångerska blind under ett kvällsvikariat(som mördere alltså) på en nattklubb. Ett halvår senare kontaktar han henne för att inleda ett förhållande och för att hjälpa till (han är väldigt hjälpsam). Samtidigt är polisen ute efter honom och en brottssyndikatledare är också ute efter hans frånfälle. Detta leder helt väntat till mycket skottlossning och explosioner i slow-motion.
Njae, det här var bara för tramsigt, karaktärerna var ju hur platta som helst och förutsägbarheten total. Jag har gillat Woo i Face/off och Mission impossible, men det här var bara tradigt. Betyg: Nej

Lite sköna exempel från filmen:

Johhny Fikar

Roligt namn på sjukhus!

Jag blir inte sams med den där kostymen 

Nu är det slutmördat!

En ovanlig standoffsituation

Jag tror inte man bör titta bort i sådana här lägen

Johnnys kompis!

japp

Vänskap

#9 Hard Boiled

The Woo har onekligen en egen stil, och mycket av det han gjorde blev mall för hur actionfilmer gjordes under 90- och 2000-talet. Just att dra ner tempot till slow-motion i många pang-pangscener skapar nästan en dansaktigt stil av alla kroppar som sakta flyger genom luften efter att ha hamnat för nära en explosion.


Tequila(!) är en tuff polis i pösiga gabardinbyxor, han gillar att slamma ner sitt tequila i baren och spelar klarinett på den lokala jazzklubben. Men mest av allt kämpar han mot triaderna i ett flertal blodiga drabbningar.  Actionmässigt finns det inget att klaga på, tempot är högt och skurkarna är skurkiga...


Mad dog, skurkarnas hantlangare 

Skurkarna är till och med mer brutala och body-counten är högre än vad man ser i många andra actionfilmer, i sista scenen så börjar skurkarna helt enkelt att skjuta ner massor av random patienter i ett sjukhus...Men då reagerar skurkarnas hantlangare Mad Dog och i ett Darth-Vader-i-return-of-the-jedi ögonblick vänder han sig mot sin gangsterchef och pangar ner honom (han har dock slut på kulor så det går inte så bra)

Dom goda gör goda grejer

Ett signature-move för John Woo är ju olika typer av standoffs, dessa förekommer också i exempelvis Face/off och Broken Arrow:

Hur många kulor har jag kvar egentligen...

Vad ska man säga, detta är en riktig actionburgare i en ganska så svulstig stil. Kanske inte min kopp te men väldigt stilfullt ändå... Betyg: Topp