Sanders of the river, 1935. Regi av Zoltan Korda och lite av Alfred Hitchcock. Manus av Lajos Biró, Jeffrey Dell, Edgar Wallace och Arthur Wimperis
Håll i hatten, för denna film är dedicerad till "the handful of white men whose everyday work is an unsung saga of courage and efficiency", och i detta fall ska vi hylla de vita männen som styr upp de afrikanska kolonierna. Det är ju lätt att tänka på att hyllandet av dessa typer vilar på en ganska förlegad syn på ras och afrika(filmen är ändå från 1935). Dock så reagerade New york times redan efter premiären:
He was(alltså Sanders), you may remember, a merciless administrator who controlled a quarter of a million warring cannibals in the interior jungles of the British protectorate by flogging miscreants, sending them down the river in irons, or hanging them to convenient trees. The photoplay has cast a pall of sentiment over him and created a romantic portrait of the benevolent white father who guides the destinies of his black children for the greater glory of the empire on which the sun never sets.
Nu skriver förvisso NYT ovan att afrikanerna var en kvarts miljon kannibaler vilket jag tvivlar ordentligt på.
Sanders of the river vilar på tre faktioner och deras interaktioner, den rättrogna och überkompetenta britten Sanders (Leslie Banks), de goda lite korkade infödingarna och de onda lite korkade infödingarna. Denna uppdelning har man ju sett från ett stort antal westernfilmer och känns ganska ofräsh.
De snälla infödingarna leds av Bosambo (Paul Robeson) som är ytterst underdånig mot Sanders. När de samlas så sjunger de en slags mellanmjölksmix av västerländsk och afrikansk musik. De onda leds av en stam fjäderprydda maniacs som bara vill kriga och ta slavar, deras sånger är autentiska afrikanska inspelningar.
Sanders är alltså befälhavare över en del av Aftrikas inland (verkar vara strax innanför Elfenbenskkusten och en bit in). Hans roll är att bevaka imperiets styre och se till att alla sköter sig. Sanders själv säger att det är den vita mannen som skyddar de svarta från slaveri och förtryck(om man googlar "slave trade" får man en helt annan bild...). Han är sträng, han är smart, han är lojal och duktig. Han vet hur man pratar till de lokala hövdingarna, alltså samma ton på rösten som om man ska skälla ut en tvååring,
Vad som jag tyckte var kul med filmen var att den till stora delar faktiskt var inspelad på plats. Många småroller spelas av lokala förmågor och man får se ganska mycket natur och etnologi, vilket var lite mer min kopp te.
Robeson ville gärna vara med i filmen för att visa en positiv och stark bild kring afrika, men kände att filmens fokus förflyttades och blev något han inte kunde stå bakom. 1938 säger han i en intervju att "It is the only film of mine that can be shown in Italy or Germany, for it shows the negro as Fascist states desire him - savage and childish."
Hitchcock var inblandad i början av projektet, då filmen hette Wings of the Jungle, och spelade in ett par scener som kom med i filmen, jag hittar dock ingen info kring varför han hoppade av.
Så Sanders of the river var ganska tveksam som film betraktad. Dock var den ändå lite intressant att se, i synnerhet då så mycket var inspelat på plats. Om bara min etiska kompass fick bestämma så får det bli Nej så det var lite svårt detta. Det får bli min första film med två betyg:
