#839 Boyhood

Boyhood, 2014. Manus och regi av Richard Linklater.

Boyhood blev ju väldigt omtalad då den kom på grund av själva premissen - att det tog 12 år att spela in den. Filmteamet träffades en vecka per år och spelade in scener som Linklater hade skrivit. Själva upplägget är egentligen ett ganska självklart sätt att hantera tidens gång i filmer, och har ju oftast använts i dokumentärer som Jordbroserien eller Modstrilogin. I fiktionfilmer brukar man ju annars hitta olika skådespelare för olika åldrar alternativt digital de-aging som ju allt som oftast kan vara lite creepig (se Leia i Rogue one)

I och med att man följer korta delar från en persons år så får man leva med att utmaningar i en situation (typ bråk med bonuspappa) kan vara helt lösta i nästa scen, som utspelar sig ett år efter (Mamman har skilt sig). Konceptet i sig lyfter handlingen från att handla om en sak till att handla om livet och hur vi alla påverkas av våra egna och varandras val och situationer. Jag läste kritik kring det i ett par letterboxdrecensioner där det fanns en irritation över att se frågor/situationer som bara försvann mellan olika hopp i tidsåldern. Själv tyckte jag det var ganska...fint. Det blev liksom ett mer helikopterperspektiv på livet i allmänhet och kanske uppväxt i synnerhet. Vad som inte pratades så mycket om i filmen men som ändå var centralt var ju inte bara den mentala utan också den rent fysiskt uppväxten där ett barn går igenom olika gängliga tonårsfaser i sin resa mot vuxenvärlden. Olika uppenbara tidsmarkörer som topplistemusik, Gameboys och surf-skateboard får annars visa var vi befinner oss tidsmässigt.

Huvudrollen, Mason (Ellar Coltrane) är hyfsat ordinär. Han är lite lovande som fotograf men intresset verkar falna mot slutet. Just hans vanlighet är en ganska central del i filmens storhet. Det blir nästan som en avståndseffekt där man både följer hans uppväxt och liksom något mer generellt 'liv'.

Liten och fundersam

Stor och fundersam

Som Masons storasyster castade Richard Linklater sin dotter Lorelei Linklater för att hon alltid spexade och tjatade om att vara med i hans filmer. Under det tredje eller fjärde året av filmningen tappade hon intresset och bad om att hennes karaktär skulle dödas. Linklater vägrade och sa att det var för våldsamt för vad han hade tänkt sig (Loreleis entusiasm återkom så småningom och hon var med hela filmen ut).

Boyhood är på många sätt fantastisk, den är både intressant och vacker. Alla svängar lyckas på något sätt fånga en del av "den mänskliga upplevelsen" som jag tycker är fint.