#224 Pickup on south street

Pickup on south street eller ficktjuven, 1953. Regi av Samuel Fuller, manus av Samuel Fuller och Dwight Taylor.



Skip(Richard Widmark) jobbar på tunnelbanan, och jobbet han har är att lägga beslag på värdesaker som övriga passagerare har i sina väskor och plånböcker. Plötsligt får han se en dam med en fin väska och lyckas skrapa ner innehållet i nämnda väska i sin jackficka. Och vips så har han både CIA och KGB efter sig...



Samuel Fuller var ju en gammal skjutjärnsjournalist som efter att han kämpat i andra världskriget började regissera filmer. Han har en ganska känslosam stil vilket kanske blev lite för mycket för mig i Shock Corridor, men funkade perfekt i The naked Kiss. Han verkade ju vara intresserad av det förbjudna som droger, prostitution och korrumperade samhällen. Han liksom provar teser, som exempelvis i Shock corridor där han driver resonemanget att ett sjukt samhälle skapar galna medborgare, Pickup on south street diskuterar mer lojaliteter och nationalstaten. För Skip hanterar situationen lugnt, han vill helt enkelt lämna sitt paket till den sidan som betalar bäst. För när den bestulna damen hittar tillbaka till honom så klämmer han käckt ur sig "So you're a Red, who cares? Your money's as good as anybody else's." Då filmen spelades in mitt i kommunistkrisen i Hollywood så var Skips cynism för mycket för många recensenter. I en motsvarande film idag så skulle Skip sälja kärnvapenkoder till CIA eller till ISIS, beroende på vem som betalade bäst. Men Candy(Jean Peters), som den bestulna tjejen heter förstår ingenting, hon hjälper ju bara en kompis med ett paket?

Alla jagar Skip

På tunnelbanan kan man bli av med grejer

Intensiteten och snaran runt Skip blir bara tajtare och tajtare. Alla utom just Skip blir mer och mer pressade kring att återfå det förbjudna paketet... Och till slut är det bara en smäll i huvudet som kan rädda läget...


Underhållande och intressant. Richard Widmark som Skip, och Thelma Ritter som gatuförsäljaren/snitchen Moe är fenomenala. Och i synnerhet scenerna i stadens undre liv där småtjuvar och förfalskare är ömsom rädda och ömsom kaxiga är underbara.

#18 The Naked Kiss

The Naked Kiss, 1964, skriven och regiserad av Samuel Fuller

Kelly (Constance Towers) har varit prostituerad under en tid men nu har livet blivit så svårt så hon måste lämna staden. Hon bestämmer sig för starta ett nytt liv i en småstaden Grantsville, och börjar jobba som sjuksyster. Stadens rika man, Grant blir kär och de planerar giftemål. När hon berättar om sin bakgrund tar han det bra, "I'm not a monk, and you are not a nun, thats fine". Allt verkar ju ordna upp sig så fint, men en dag ertappar hon honom som pedofil. Grant:

Now you know why I can never marry a normal woman. That's why I love you. You understand my sickness. You live in my world, and it will be an EXCITING world! My darling... our marriage... will be a paradise... because we're BOTH abnormal.

Hon slår honom i huvudet med en telefon så han dör, polisen tar henne till fängelset och där tvingas hon göra upp med sitt förflutna. 

Småstaden har också en bordell

Kellys förflutna kommer tillbaka

Ah, det här var ju riktigt bra, skådespeleriet är topp och tempot högt. Tematiskt sätt ligger den ganska nära Blue velvet i det att under det trevliga småstadssamhället finns det en massa korruption, utnyttjande och falsk vänskaplighet.

#19 Shock Corridor

Ett mord har skett på ett mentalsjukhus, och skjutjärnsjournalisten Johnny (Peter Breck) bestämmer sig för att bli intagen på sjukhuset för att på insidan skriva ett Pulitzervinnande reportage. Men om man spelar sinnessjuk, umgås med sinnessjuka och blir behandlad som sinnessjuk så kan man själv till slut bli det...



Filmen har fått en del kritik för att den inte visar på en realistisk bild över varken de intagna eller institutionen, men det tror jag inte heller var meningen. Det varvas hej vilt med nymfomaner, rasister och andra befintliga och säkert obefintliga diagnoser. Till viss del är filmen ren psychxplotation där alla färgstarka karaktärer beter sig provocerande och utagerande.

När samhället skapar självhat blir man lätt galen...

Men är det verkligen så att dessa män är galna eller är det bara en naturlig reaktion på ett samhälle sprängfullt av rasism, krigshets och kärnvapenhot? Här någonstans tror jag kärnan finns, det är vi i publiken och det samhälle vi skapat som är galet och det är vi som borde spärras in.

Johnny drömmer sig bort till sin flickvän

Överlag en bra upplevelse av denna tidiga föregångare till Gökboet, lite väl skrikigt blir det dock ibland, Sam Fuller verkar föredra rakt-på-gormande istället för att måla med lite subtilare penseldrag. Det är ju förvisso också en del av charmen...


Betyg: Topp (än så länge så är betygsskalan: Nej, Nja, Topp, Topp!) Jag funderar på att skippa betyg helt och hållet....