#357 The fallen idol

 The fallen idol, 1948. Regi av Carol Reed, manus av Graham Greene

När lämnar man egentligen barndomen och ´hur jobbigt kan det vara att förstå att vuxenvärlden är ett ännu större hitte-på än barnfantasierna..? The Fallen idol visar en pojkes första steg mot att tappa de större illusionerna man kan leva av. Just att sätta ett barn i centrum är ganska snyggt, precis som publiken så är ofta mindre barn ganska maktlösa (åtminstone förr i tiden) och få nöja sig med att titta på - och försöka förstå vuxenvärlden. 

Ambassadörsparet är utomlands och kvar på ambassaden är alltså deras 5 åriga pojke(Bobby Henrey), butlern Baines(Ralph Richardson) och hans fru(Sonia Dresdel) som verkar vara någon slags chef över hushållet. Pojken, som då inte hade mobil, var tvungen att underhålla sig själv. Han leker med sin lilla orm, han fantiserar och han busar med butlern som då och då busar tillbaka. Hushållerskan, som också är gift med butlern är not amused, och är uppenbart filmens nurse ratched. 

Mysigast verkar han ha då sitter nära butlern som berättar om en massa spännande (och kanske lite rasistiska) berättelser från hans liv i Afrika. Pojkens källkritiska inställning är ganska obefintlig så han sväljer allt med hull och hår. Varför Baines berättar sina rövarhistorier är lite oklart, men hans usla äktenskap kanske gör att även han behöver lite eskapism. Baines har dessutom en affär med sekreteraren på ambassaden. 

Fru Baines dör plötsligt i ett olyckligt fall och hela huset vänds upp och ner. Polisen letar spår och börjar misstänka Baines. Pojken får nu höra att Baines har ljugigt om affären, att han har ljugigt om att sekreteraren bara är hans niece(nevö på svenska tror jag). När han försöker reda ut om det om Afrika var sant så får han höra att det bara var sagor. Plötsligt börjar pojken ljuga själv, men det leder mest till ingen lyssnar på honom. Polisens arbete fortsätter med för vår protagonist så var fallna idolen kanske ett första steg mot en mer verklig men mindre magisk vuxenvärld. 

The fallen idol är både fin och spännande. Jag gillar't!

#64 The Third Man

The Third Man, 1949, regi av Carol Reed, manus av Graham Greene.

Holly Martin (Joseph Cotton) har precis kommit till Wien. Han ska besöka sin kompis Harry Lime, men Holly hamnar raskt på sin Harrys begravning istället, och det var inte det slags besök han tänkt sig. Efter den snöpliga starten försöker Holly reda ut vad som egentligen hände, och vad Harry Lime och hans kumpaner egentligen sysslade med. Filmen utspelar sig strax efter andra världskriget (kanske får räknas som nutid för dåtidens cineaster), och Wien är en fantastisk blandning av sönderbombat förfall och aristokratisk högmod. Bakom en fin yta verkar delar av stadens elit ägna sig åt ganska vedervärdiga affärer med utspädd medicin. När Holly träffar 'Baron' Kurtz(Ernst Deutsch) på en bar skäms baronen för sitt fiolspel "Oh, the things we do for money" -spela fiol var kanske inte det värsta han var inblandad i...

Och vem är egentligen död och vad är ett liv egentligen värt? Holly hamnar högt uppe på ett pariserhjul där en återuppstådd Harry Lime(Orson Welles) förklarar:

I never feel comfortable on these sort of things. Victims? Don't be melodramatic. Look down there. Tell me. Would you really feel any pity if one of those dots stopped moving forever? If I offered you twenty thousand pounds for every dot that stopped, would you really, old man, tell me to keep my money, or would you calculate how many dots you could afford to spare? Free of income tax, old man. Free of income tax - the only way you can save money nowadays.

Polisen är också på jakt efter medicinmånglarna och så småningom mer precist efter Harry Lime. Den ledande polisen spelas ypperligt av Trevor Howard som också gjorde en topprestation i Brief Encounter.

Många lite sneda expressionistvinklar

Fast i avloppssystemet (men inte mycket bajs)

Jag gillar Hollys karaktär, han är alltid lite vilsen och verkar inte fatta vilken fara han utsätter sig själv och flera andra för. Holly är en slags westernförfattare och har svårt att fatta wiens betydligt mer komplicerade spelregler. Jag läste i en amerikansk filmsajt (som jag inte lyckats hitta igen) om att han är den perfekta metaforen för amerikansk utrikespolitik då han är påstridig, okunnig, skenhelig och har en grovt förenklad bild av omvärlden. 

Holly träffar också Limes ex, Anna (Alida Valli) och utan att riktigt fatta det försätter han henne i problem. Alida Valli har en del bra scener och det är lite kul att se alla gånger hon tvingas snäsa av Holly, som då han säger att han älskar henne "If you'd rung me up and asked me if you were fair or dark or had a mustache, I wouldn't have known.".

Filmen är 115:e på IMDB:s topplista och på 73:e plats på Sight and sounds topplista och mer konsensus blir det nästan inte... jag tyckte också den var väldans fin!