Filmen är alltså inte baserad på World of Warcraft utan på den äldre version som jag spelade på hopkopplade datorer för en sisådär 15-20 år sedan. En lite trevlig nostalgikänslainfinner sig så då alla hus och figurer syns i stilig animation men annars finns det inte så mycket att hänga upp i fantasy-julgranen. Det finns goda och onda orcher och snälla människor men allt är ganska styltigt. Dessutom saknas vissa scener, vid ett tillfälle så ser man att två orcher skapar en komplott och i scenen efter försöker de hugga ihjäl varandra - utan förklaring. Att det inte blir totalt bottenbetyg beror mest på den lilla nostalgivärmen som kom fram ibland...
Ice Age: Collision Course, 2016, regi av Mike Thurmeier och Galen T. Chu. Manus av Michael J. Wilson,
Michael Berg och Yoni Brenner
Amen, de tidigare Ice agefilmerna har ju ändå varit lite roliga. Denna har fått svenska titeln Scratatack och den lilla ekorren är med här igen, men det var definitivt ingen skrattattack snarare en snarkattack. Gah
The Lobster, 2015 regi av Yorgos Lanthimos. Manus av Yorgos Lanthimos och Efthymis Filippou.
Ett singelläger där de som inte lyckats para ihop sig med någon på 45 dagar blir förvandlade till ett djur. David (Colin Farell) väljer en hummer då de har aristokratiskt blått blod och kan leva tills de blir 100 år. Filmen är en satir över samhällets syn på tvåsamhet som något totalt avgörande, alla måste vara ihop och poliser stoppar medborgare på gatan som går själva.
Sällan ser man en film som har ett så tydligt tema som den driver framåt med både humor och intelligens. Visst, den är ganska galen men jag gillar verkligen allt det konstiga då det finns poänger bakom.
