Visar inlägg med etikett Robert Hamer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Robert Hamer. Visa alla inlägg

torsdag 23 april 2020

#325 Kind Hearts and Coronets

Kind Hearts and Coronets, 1949. Regi av Robert Hamer, manus av Roy Horniman, Robert Hamer, John Dighton och Nancy Mitford.

Ibland liksom bara håller man tummarna för att det inte ska tappa, för att det inte ska ta slut. För så här trevlig kan bara en film inte vara hela vägen. Snart kommer någon seg plot eller någon onödig omväg, men inte, Kind Hearts and Coronets är rent guld från start till mål.

Filmen börjar i ett fängelse där man får följa bödeln på väg till en fånge. Bödeln är väldans nöjd med att hänga en greve- en greve, not bad at all.
The Hangman: Even my lamented master, the great Mr. Benny himself, never had the privilege of hanging a duke. What a finale to a lifetime in the public service!
Prison Governor: Finale?
The Hangman: Yes, I intend to retire. After using the silken rope... never again be content with hemp.
Han är stolt och korrekt då han förbereder den väldigt artiga och trevliga fången kvällen före den stora (och sista) dagen. Då fången beställt sin sista måltid, "Coffee and a few grapes" så skriver han klart sina memoarer vilket blir ramen för filmen. För mannen, Louis (Dennis Price) var inte alltid greve och hade en hel del att skriva av sig gällande hur han tvingades jobba på butik, vilket han tyckte han var alldelles för fin för - men vad gör man då man inte har så mycket privilegier och är 12:e personen från att ta över grevetiteln. Är man så långt borta så kan de behövas aktiv trimning av släktträdet för att bli nummer ett.

Louis är inte rädd för att trimma alls, han har liksom en historia bakom sig av att aktivt "ta hand" om släktingar i hans väg. Släktingar är ett gäng gubbar, ett par yngre män och en parant kvinnosakskvinna, vilka alla spelas av Alec Guiness. Att alla spelades av Alec anade jag pinsamt nog inte då jag såg filmen, eller pinsamt och pinsamt- Alec Guiness är ett geni som kan se helt annorlunda bara med hjälp av en peruk och en konstig min.

Dialogen är överlag i Oscar Wilde-klass där många repliker liksom är artiga på ytan men ganska beska, bland annat här då Louis älskarinna klagar på sin tråkiga man:

Sibella: He says he wants to go to Europe to expand his mind.
Louis : He certainly has room to do so.

Arbeta i butik, the dishonor!
En av Alecs gubbar
Den sura suffrageten
En av släktingarna goes down with the ship
The D'Ascoynes certainly appear to have accorded with the tradition of the landed gentry, and sent the fool of the family into the church.
Ny filmhistorisk forskning från kritikern Matthew Sweet visar att det ursprungliga utkastet till manus inkluderade vad som låter som spännande scener, inklusive en mordisk attack med en hammare och en samling våldsamma svanar som går till attack.-trots avsaknaden av dessa så är filmen full med charmiga mord och en ganska mörk humor

Ni har förstått, jag gillade Kind hearts and Coronets jättemycket!/