#212 Ingmar Bergman gör en film

Ingmar Bergman gör en film eller ingmar Bergman makes a movie,  1963. Regi av Vilgot Sjöman men med Bergman i ett slags dolt förarsäte..

Denna "film" visades i fem avsnitt i svensk tv och man får här följa Bergmans manusarbete, regi och efterarbete med filmen Nattvardsgästerna som släpptes 1963. Sjöman hade tidigare jobbat med Bergman och dessutom hade recenserat filmer vilket gjorde att de hade en ganska intim relation. Här får Sjöman lite andaktsfullt fråga ut Ingmar kring hur han jobbar fram sina motiv och hur han hittar miljöer och jobbar med skådespelare med mera. Men frågan är ju i sådana här "bakom kulisserna" tagningar hur mycket av verkligheten man egentligen får se? Bergman var ju, trots sin höga status, väldigt känslig för vad folk ska tycka om honom. Han vill bli bekräftad och om han skulle bli porträtterad som en sadistisk diktator så skulle han nog själv aldrig komma över det (vare sig det vore sant eller inte).

Vilgot Sjöman som ju var klart mindre kontemplativ uttrycker ibland förvåning över arbetet och när karaktärer provar olika vardagsrockar så uttrycker han lite förvånat att "det trodde man inte"- Vilgot hade själv aldrig brytt sig om exakt vilka kläder karaktärerna hade... Det var också intressant att följa Bergmans process med repetitionerna, som skedde i 10-12 omgångar, med en stegrande ambitionsnivå för varje omgång. Mellan repetionerna så ska det vara så trevligt som möjligt, med glada anektdoter och skratt och skoj, för att på en kort stund gå över till gudstvivlande ångest när man ska arbeta. Bergman gillar nämligen inte Method-aktörer som liksom lever med sina roller, en skådespelare ska idealt kunna växla omedelbart mellan ångest och fika.

Höger bakre stolsben är liksom osynligt vilket jag inte tror var med meningen. Sjöman kollade nog inte alla smådetaljer- Bergman would

Kroppspråket säger allt!

Vad som är mest förvånande är att allt är så jovialt och trevligt. Ingmar verkar hur uppslupen som helst och Sjöman ställer trevliga frågor. För mig var det roligaste att se personregin där man får se hur haan blandar tekniska anvisningar till att berätta vad karaktären egentligen är ute efter.

#179 Jag är Nyfiken- Gul och Blå

Jag är nyfiken - en film i gult och Jag är nyfiken - en film i blått. Regi och manus av Vilgot Sjöman

Ibland pratas det om tidlösa verk som liksom romerska marmorstatyer kan bjuda på skönhet genom årtusenden, andra verk är mer en representation av sin exakta tid och kan verka lite märkliga för efterföljande tidsåldrar... Jag är nyfiken - filmerna är ju ganska fantastiska tidsdokument som nog varken kunde göras 3 år före eller tre år efter- vilket säger något både om filmerna och om slutet på 60-talet. För allt är radikalt och experimentellt!

Formen- är en slags mix av:
+intervjufilm där en charmigt uppstudsig Lena Nyman pressar allmänhet och politiker om klassklyftor, bland annat lyfter hon orättvisan att sådana som studerar får bättre jobb och mer betalt
+Metafilm, där man får följa kamerateamet som försöker hänga med i svängarna, dessutom pratar ibland Vilgot sjömans via voice over att man ska köpa filmen och att Sandrews är bra.
+Relationsdrama med vanligt manus, där Lena Nyman har sexuella relationer med Börje Ahlstedt och regisören själv (Man var inte riktigt framme med genusfrågor ännu)
+propagandafilm där man nyanslöst driver teser om ett försvar byggt på icke-våld eller att alla fängelser borde rivas ner.

Mixen av allt detta är både kul och intressant att se, i synnerhet då filmen varvar med klipp som visar hur svårt det kan vara med att applicera alla högtravande principer. Exempelvis drömmer Lena om att skjuta sin otrogne man (Börje Ahlstedt) bara några minuter efter en passionerad passus kring icke-våld. Hennes frikostiga sexliv funkar bra i teorin-  men leder också till att hon får skabb i praktiken...

Lena och Vilgot

Lena tar fångar

När filmen kom var det annat som stod i fokus. Nakenheten och sexet. Dock kan man tilläga att sexualiteten är mer naturlig här (både till kropparna och situationerna) jämfört med de mer superstiliserade halvnakna sydeuropeiska filmerna med Brigitte Bardot och Sophia Loren.

I Lenas förhållande med Börje så sexas det friskt, och man ser Börjes (mjuka) snorre ett par gånger vilket gjorde att amerikanska tullen tog filmen och Jag är nyfiken - en film i gult blev sedan föremål för ett upphettat rättsfall där bland annat Norman Mailer fick förklara att filmen en av de viktigaste han någonsin hade sett. Det var kanske lite att ta i men man säger vad man måste då yttrandefriheten står på spel!

Så småningom beslutade högsta domstolen att filmen fick visas med hänvisning till yttrandefriheten  och förkastade tidigare domslutet att filmen var pornografisk. Hays-koden bedömdes således som omöjlig att efterleva och MPAA inrättades. Så inget kan ta ifrån filmen dess filmhistoriska betydelse.

Att filmen fortsatte att bli USA:s högsta inkomstbringande utländska film genom tiderna(och behöll titeln i flera år) kan vara lite underligt om man bara ser på filmen såsom den är. Så här har vi ett prima exempel på att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Alla bara kände att de ville ha koll på filmen som det var så mycket rabalder kring. Så kan det gå, jag trivdes ändå ganska bra med nyfikenheten så här 50 år senare...