Hell or high water, 2016. Regi av David Mackenzie, manus av Taylor Sheridan.

Det är ganska mycket Perkele över den här filmen, det är svärande karlar som dricker och kivas. Däremot är det inte så mycket höga vatten (jag måste sluta tolka filmtitlar bokstavligt). Filmen cirklar som en hungrig gam över Texas landsbyggd. Folk lever enkelt och fattigt medan de stora bankerna har roffat åt sig allas hem, för att senare kräva statligt stöd. Nä, grabbarna Howard (Chris Pine och Ben Foster) ain't takin it. De ska ta tillbaka vad som tillhör dem för att se till att deras föräldrahem ska fortsätta finnas inom familjen och inte i en banks balansräkning. Vilket som, de börjar med att råna banker. Och eftersom att banker nuförtiden har en begränsad kontanthantering så måste man råna ganska många bankkontor för att det ska bli någon förmögenhet att tala om... Sedan går allt dåligt och slutet blir lite som High Sierra med en bror som gömmer sig i ett berg och pangar mot poliserna.
För det finns poliser, och inte vilka som helst utan Jeff Bridges (och en butter kollega)! Jeff- som säkert hette något annat i filmen- grymtar och skojar lite rasistiska skämt stup i kvarten medan han försöker reda ut vilka rånarna är. Men han menar inget illa utan är faktiskt ganska mysig och stjäl alla scener han är med i...
 |
Cashen den tas |
 |
Den snygga brodern, som kör en lite casual look som tagit ett sminkteam en hel dag att fixa |
 |
Ibland är ett bra gevär den bästa lösningen |
 |
Politiskt budskap |
Färgschemat i filmen är jordtoner så det står härliga till, och folk är lite texas-tolkat-av-en-reklambyrå genuina. Men det finns en del roliga bikaraktärer som sura servitriser eller buttra indianhövdingar. De första scenernas tafatta rånande känns också som en skön, mer verklighetsnära version av hur det kan gå till jämfört med många andra hollowoodfilmers mer perfekta rån. Filmen har blivit ganska så hyllad och recensenter verkar se den som en politiskt medveten "No country for old men". Jag vet inte jag, men denna saknar några egna vinklar eller perspektiv på rånarfilmer, och även om det finns bra saker, så blir eftersmaken något fadd.
Sammanfattningsvis så hämtade jag inte så mycket från den här, Jeff Bridges och en del roliga biroller drar upp filmen till en:
Snålt eller generöst? Hell eller high water? Vad tyckte de andra? Svaren finns på länkarna nedan: