Boxset: Tribute of an Artist
Dagens box: Tribute of an Artist som handlar om Paul Robeson som var en av de första mörkhyade "stjärnorna" i amerikansk film. Hans största kommersiella filmer, Showboat och Kung Salomons skatt finns inte mer här, men det är inte helt irrationellt då denna box mer vill visa hans artistiska sida än hans småroller i diverse storfilmer. Jag är innan detta äventyr obekant med Robeson bortsett från hans Ol´ man river - tolkning från Showboat som jag lyssnat på. I denna första del av 5 så bjuds det på en kort dokumentär, Portrait of an artist, som för all del var ganska trevlig men inte särskilt informativ och hans tredje film, stumfilmen Borderline.
Film 1: Borderline, 1930. Regi och manus av Kenneth MacPherson
I mitten av 1920-talet träffades en grupp engelska konstnärer och intellektuella och kallade sig "Pool". Lite oklart om de kom från Liverpool eller om de bara var en pool av konstnärskap. De gjorde ivarjefall tonvis med kortfilmer och denna, deras enda långfilm (dom dock bara var 75 minuter).
Filmen centrerar kring en kärlekstriangel på ett slags lägenhetshotell där en man(Gavin Arthur) och en fru(Eslanda Robeson) bråkar. Hon ligger på marken. Hon lämnar honom. Hon träffar Pete (Paul Robeson). De verkar kära.
I filmens samhälle så blir en del upprörda, en dam(Blanche Lewin) försöker upprört förklara vad som hänt för två lesbiska kvinnor som äger själva hotellet och avslutar med sammanfattningen "Well, he's a nigger". Kvinnorna verkar inte tycka att det är ett problem. Damen däremot är upprörd och påbörjar en affär med den ensamma mannen. Tyvärr slår han henne också och då hugger hon honom lite tafatt med en kniv. Han blöder lite och deppar ihop, trist. Lite påmind blir jag om denna artikel från Salon:
Allt händer ganska snabbt, och sedan händer absolut ingenting. Karaktärer står upp och vi får se lite ovanliga kameravinklar. En annan karaktär tittar ut genom fönstret, fler ovanliga kameravinklar. Någon annan tar en drink, och nu kommer en massa knasiga klipp vilket är kul. Filmen har vissa moment då klippningen går all in på Soviet-montage vilket är rätt kul men det händer bara ibland. Det står att Kenneth MacPherson är ensam regissör men här känns det som att ett helt konstkollektiv har varit inblandad. Jag har verkligen ingenting emot arty klippningar eller vinklar men jag har emot då de bara skapar meningslösa sekvenser som aldrig tar slut.
