Nanook of the north från 1922 såg jag för cirka 20 år sedan då jag gick på filmvetenskap A på Gärdet i Stockholm. Jag mindes den mest som en
viktig film, en tidig dokumentärsucceé där regissören blandade dokumentära delar och iscensatta delar utan att riktigt berätta för publiken vad som var vad.
En kul omständighet kring filmen som kan ha påverkat mig lite var att jag såg den tillsammans med min dotter (och på slutet även sonen) som blev väldans engagerad i allt som hände.
Så, filmen är centrerad kring Nanook som är en Inuit (i filmen kallades familjen för Eskimo, och det kan tydligen uppfattas som nedsättande, jag vill inte ha en beef med Nanookgänget - så jag kör vidare med inuit). Man får en introduktion till familjen och sedan får man se hur de jagar valross, säl och fiskar fisk. De är kargt och blåsigt och hungern kommer ganska snabbt för en stor familj, vilket leder till många utmaningar.
 |
| Nyla och en söt bebis |
Det är förvånansvärt engagerande och intressant och följa denna familj från en helt annan kultur, tid, plats och se hur de hanterar de utmaningarna vädret och isen kan ge. Precis som i Walkabout får man köpa lite "nobel inföding"-perspektiv men det gör jag så gärna. Alla ser ju så glada ut när de pulsar runt i snön medans de äter någon oidentifierbar bit av något havsdjur. När barnen la sig efter filmen så ville dom sova som inuiter: nakna och tätt hoppackade under en filt.
