Watership down, 1978. Manus och regi av Martin Rosen. Baserad på boken med samma namn (i Sverige "Den långa flykten") av Richard Adams.
Åh, den långa flykten grät jag floder av när jag läste den som bokgalen 13-åring, så därför känns det lite extra speciellt att äntligen se den tecknade versionen. Den börjar med en skapelseberättelse(som jag hade glömt bort från boken) som visar hur alla kaniner skapades och hur de alltid är jagade. Sedan handlar det både om en utvandring från en plats där de inte kan bo kvar och till slut en frigörelseprocess av kaniner som sitter fast i ett totalitärt samhälle...
 |
| Alla kaniner blev dödade |
 |
| Tills gudarna gav dem snabbhet och listighet |
 |
| När själva huvudfilmen kommer igång får man lära känna hela gänget |
 |
| Det är fortfarande knepigt att vara kanin |
Kaningänget man följer är konstant i fara, och när man följer djur i det vilda behöver man inga zombier eller nazister, det räcker bra med örnar och vildhundar. Men det finns också kaninhövdingar som styr sina små samhällen med järnhand och den största konflikten blir mellan kaningänget och ett sådant auktoritärt samhälle. Filmen innehåller mycket mörker och våld, och det blev en stor reaktion förra året då den sändes på brittisk tv. Bland annat skrev the Independent att: "Watership Down: Parents 'horrified' as Channel 5 airs 'traumatising' film on Easter Sunday". BBC och Netflix ska göra en ny miniserie på runt fem timmar av boken vilket är bra då denna film inte hunnit få med tillräckligt med kaninäventyr. Tråkigt dock att både Netflix och BBC varit tydliga med att de mörka inslagen ska tonas ner så det blir ett passande äventyr för hela familjen...
Nä, ska man ha våld så ska det vara lite äckligt och obehaglig, verkligheten är inte ett mariospel där fiender förvandlas till små guldmynt när man hoppar på dem... Watership down är verkligen en pärla - vacker, intensiv och lite läskig.
