Election, 1999. Regi av Alexander Payne, manus av Tom Perrotta, Alexander Payne och Jim Taylor
När Hillary Clinton ställde upp i valet 2016 var det många(inklusive filmfrommen, och eh vanliga frommen) som såg hennes chanser som väldigt goda. Hon var superambitiös, kunnig och hennes enda hot var en slags företagspajas med konstigt hår. Men men, uppenbarligen blev många amerikaner, särskilt män störda över Hillary i allmänhet. Vi har liksom inget emot kvinnor förutom just henne och sådana som henne och liknande tankar ledde väljarna in i ett mer tryggt auktoritärt spår...
För att man ska vara likeable som kvinna i ledarskapsposition behöver man inte vara för framåt, inte för ambitiös. Det finns ivarjefall ett set regler man behöver ha i bakhuvudet. Tracy Flick (Reese Witherspoon) skiter i reglerna och låter hennes überambitiösa drag spela ut fullt. Hon läser alla läxor, är alltid proper, räcker alltid upp handen. Men det är ju sånt som kan vara irriterande, vilket inte minst hennes lärare (Matthew Broderick) har fått nog av. Tracy har tidigare haft ett förhållande med hans lärarkollega vilket lede till att kollegan fick sparken och nu jobbar på Walmart i en annan start. Nu säger hon flirtigt att hon hoppas att deras samarbete när hon kommer vinna valet till elevrådsordförande ska blir fruktfullt och harmoniskt.
Screw that tänker han och övertalar en populär fotbollsspelare att ställa upp emot henne vilket blir första steget för honom där han rent aktivt börjar motarbeta henne. Desto präktigare hon blir desto mer pissed of blir han. Men precis lika engagerad som hon är i skolan så är han på det privata planet, vilket visar sig genom hans aggressiva raggande av hans tidigare kollegas exfru. I takt med att hans privata liv går ner sig och Tracys framgång ökar så får han till slut svårt att se vad den ena börjar och det andra slutar.
