Native Land, 1942. Regi av Leo Hurwitz och Paul Strand, manus av Leo Hurwitz, Ben Maddow och Paul Strand
Robesonserien fortsätter nu med Native Land som är en dokumentär/historiefilm som handlar om fackföreningsrörelsens kamp i USA. Den är uppbyggs av små snuttar av bilder på det fina USA som varvas med några få dokumentära bilder och många re-enactments av olika händelser där fackföreningsrörelsen blivit dåligt behandlad av de onda storföretagen. Det är engagerade medborgare som mördas eller sparkas från sina jobb bara för att de vill ha bättre villkor. Och absolut, storföretagen, i synnerhet i USA, har säkert en mörk och smutsig historia och för all del nutid - av att motarbeta all sorts av arbetarorganisation. Filmen varvar texter från the "bill of rights" med scener som visar hur de fina rättigheterna motarbetas av de krafter som bestämmer i samhället. Det är klart så att även i USA så sitter makten och kapitalet i samma båt om man säger så.
Tyvärr har filmen två saker emot sig
+Ett väldigt ensidigt berättande som slår in väldigt öppna dörrar. Det vore intressant med lite mer analys, som varför det just har varit i USA som facken blivit så hårt motarbetade, eller varför man lyckats på vissa ställen och inte andra.
+Tajmingen var också väldans olycklig. 1942 var ju amerikanerna klart mer fokuserade på yttre fiender vilket gjorde att genomslagskraften inte riktigt blev det den borde blivit. The times skriver till och med i sin recension från premiären att "one might also inquire whether a picture of this sort is not disturbing to national unity at this time." Kanske filmen skulle legat i lager tills kriget var slut, men det är klart att efter det kom kommunistskräcken så då kanske inte tajmingen var lika illa då(I synnerhet då affichen känns väldigt sovjetisk)...
Robeson då? Ja han är berättarrösten och sjunger dessutom ett par sånger och inte så mycket mer än det. Han var ju politiskt engagerad så budskapet var ju rakt upp på hans bakgård, men här är han klart mer i skymundan än i övriga filmer i serien.
Så nja, filmen var trots allt ganska engagerande men kanske inte jättespännande till sin struktur eller sitt utförande. Som mjukisvänster som jag är så får den ändå ett lite svagt:
