filmfrommen: René Clair

lördag 9 december 2017

#161 Under the Roofs of Paris

Under the Roofs of Paris eller Sous les toits de Paris, 1930. Regi och manus av René Clair.

Det finns en ide i filmens första kvart om att glida in och ut i olika lägenheter för att få en slags överblicksbild kring Parisierna och deras liv. De första scenernas shot-reverse-shot dialoger kan exempelvis ha den ena karaktäreren filmad som vanligt medan den andra filmas liksom utanför huset. Lite skojigt men dessa grepp överges raskt till att följa "charmiga" Albert(Albert Préjean) som säljer sångtexter, tjejen Pola(Pola Illéry) och den elake Fred(Gaston Modot). För Fred limmar stenhårt på Pola och vill ligga jättemycket, men Pola är lite reserverad så då snor Fred hennes hemnycklar. Hon blir då orolig över att gå hem och blir erbjuden sovplats hos Albert, men Albert vill inte ha någon sovandes hos sig som han inte får ligga med så han surar ut tills det blir så att Pola börjar gråta. Så då får till slut Pola slumra ifred i några timmar. Trots denna tuffa start så blir dom kära men då Albert åker in i finkan så träffar hon en annan, och då blir ju både Albert och Fred sura. Och Albert blir extra sur då Pola har blivit ihop med hans kompis. Men till slut samsas dom, det är ju ingen ide att bli sur över en tjej, n'est pas?

Imponerande Studiobygge

Trots att Albert har en hel del rape-vibbar så är han ändå filmens "sköna snubbe"

Ja, detta var ju varken engagerande eller kul. Dessutom i sådana här halv-stumfilmer (där vissa scener har ljud och andra inte) så vill man ju ha lite roligare kameraarbete i de tysta scenerna, men icke, de var monotona och stela. Filmen var ju dessutom ganska misogyn men det får man kanske räkna med- på engelska översattes den till Under the Roofs of Paris men idag hade den väl kallats för typ Bros before hoes...

lördag 19 november 2016

#72 Le Million

Le Million, 1931, regi och manus av René Clair, från en pjäs av Georges Berr och Marcel Guillemaud.

Det är ett stort baluns men en massa glada och dansande fransmän, någon frågar vad som står på. Jora, det är så att.... hyreshusets slarvpelle har vunnit stort och i filmen är en tillbakablick på hans jakt efter sin borttappade lott.

1931 hade precis ljudfilmen etablerat sig, och många filmarbetare var både peppade och lite oroliga, hur skulle de gå för ett visuellt medium nu när ljudet kom? Citat av Rene Clair från 1970:

Were "Style" and "individual work of art" going to survive the coming of sound? Our fear may seem surprising today but in that year... many of us said "We who have seen an art being born may also seen it die."

Ljudfilmen kom nästan som ett trauma, precis när kamerorna blivit mobila och kunde följa med på halsbrytande långtagningar så kom ljudutrustningen och alla var tvugna att vara i isolerade studios- och kamerarörelser kunde man bara glömma. Nya filmtjärnor hade till stor del sin bakgrund inom radio och var inte alls lika fysiskt duktiga som det gamla gardet- och med gamla gardet menar jag de som han jobbade med förra sommaren.

Så ska man ändå ha ljud och undvika en massa snick-snack så borde en musikal funka bäst, så mycket riktigt skrevs det en gäng sånger som strösslas in i filmen med jämna mellanrum..

Så-Slarvpellen med vinstlotten som dessutom är en fattig målare har precis som sig bör ett tjog kreditorer som jagar honom. Han försöker kyssa en klient som han målar av när dörren öppnas och en sur tjej stänger dörren igen. "Oh, var det din flickvän"- "Eh. nej- vi är förlovade". Och bara i Frankrike kan en sådan snubbe bli filmens hjälte... Men, men flickvännen- Beatrice (Annabella) är också ganska så flirtig mot alla möjliga så det jämnar säkert ut sig i längden. Hon lånar ut pojkvännens kavaj till en operasångare som ska spela bohem, men vet inte om att det är där han har sin vinstlott... Plötsligt är många ute efter vinsten: Hans "kompis", lokala småskurkar, vänliga lodisar, Beatric och kvinnan han målade av i början av filmen.

Le Million är en trevlig rom-com med många roliga infall och ideer. Skådespeleriet är påfallande fysisk och även om kameran är stilla så känns filmen pigg och mysig...