Det finns en ide i filmens första kvart om att glida in och ut i olika lägenheter för att få en slags överblicksbild kring Parisierna och deras liv. De första scenernas shot-reverse-shot dialoger kan exempelvis ha den ena karaktäreren filmad som vanligt medan den andra filmas liksom utanför huset. Lite skojigt men dessa grepp överges raskt till att följa "charmiga" Albert(Albert Préjean) som säljer sångtexter, tjejen Pola(Pola Illéry) och den elake Fred(Gaston Modot). För Fred limmar stenhårt på Pola och vill ligga jättemycket, men Pola är lite reserverad så då snor Fred hennes hemnycklar. Hon blir då orolig över att gå hem och blir erbjuden sovplats hos Albert, men Albert vill inte ha någon sovandes hos sig som han inte får ligga med så han surar ut tills det blir så att Pola börjar gråta. Så då får till slut Pola slumra ifred i några timmar. Trots denna tuffa start så blir dom kära men då Albert åker in i finkan så träffar hon en annan, och då blir ju både Albert och Fred sura. Och Albert blir extra sur då Pola har blivit ihop med hans kompis. Men till slut samsas dom, det är ju ingen ide att bli sur över en tjej, n'est pas?
 |
| Imponerande Studiobygge |
 |
| Trots att Albert har en hel del rape-vibbar så är han ändå filmens "sköna snubbe" |
Ja, detta var ju varken engagerande eller kul. Dessutom i sådana här halv-stumfilmer (där vissa scener har ljud och andra inte) så vill man ju ha lite roligare kameraarbete i de tysta scenerna, men icke, de var monotona och stela. Filmen var ju dessutom ganska misogyn men det får man kanske räkna med- på engelska översattes den till Under the Roofs of Paris men idag hade den väl kallats för typ Bros before hoes...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar