#304 The man who fell to earth

The man who fell to earth, 1976. Regi av Nicolas Roeg,  manus av Paul Mayersberg, baserad på en roman av Walter Tevis.

Tjo katt, detta var ju minst sagt en speciell film. En utomjording(David Bowie) landar mitt i en liten sjö i amerikanska öknen. Han har flytt sin sin uttorkade planet- där hans fru och barn hoppas att han snart ska komma tillbaka med lite vatten. Vilket han både gör och inte... Men först strosar han runt, han behöver cash vilket han får genom några revulotionerande patent, sen är det bara att försöka bygga ett rymdskepp!? Nja, han inleder ett förhållande, och ganska snabbt inser man att orsak-verkan och tid-rum inte riktigt funkar på samma sätt för vår alien som för oss vanliga folk.

Han både sitter och super samtidigt som han kommer hem, han blir fasttagen av CIA samtidigt som hans rymdskepp verkar lyfta. Hans jord-flickvän ålder svänger rätt rejält under filmen, ibland är hon 30 år äldre för att gå tillbaka nästa scen. Och ju mer tid som går så ställer det högre krav på oss stackars tittare att glida med... Men trots yviga handlingen och det tråkiga soundtracket (Bowie fick inte använda sig av sin musik av rättighetsskäl så en del material hamnade på "Low" istället) så finns det också en hel del bra grejer. Som Bowie, han är kanon som Alien, lite blyg, lite vilsen och utanför vanliga världens rytm. Och är det någon som vet hur det känns är det ju Bowie.

Lägg till bildtext

Han vill inte ha kakor

Aliensex verkar kladdigt...

Vad som ändå ger ett positivt slutintryck är den unika stämningen i filmen, och även om den flippar ur lite väl mot slutet så får den ändå ett: 

#303 Bad Timing

Bad Timing, 1980. Regi av Nicolas Roeg. Manus av Yale Udoff

Asså det här med att hoppa runt i tiden - med en scen här som utspelar sig slutet av en relation och en scen där som är innan de träffas, grejen är ganska jobbig. Man måste sitta och tänka och klura som om man har något matteproblem, och här är tidshoppen episkt kluriga. Själva filmen i sig hade inget egentligt tema kring tid så jag förstår inte riktigt varför, jag antar att jag borde se om den nu men det har jag drittlite lust till.

Men men, grunden är en kärlekshistoria. En kvinna(Theresa Russell) håller på att dö i ett självmord(sförsök), och hennes relation med Alex(Art Garfunkel) återberättas. Ibland kommer polisen Netusil (Harvey Keitel) för att ställa frågor kring vad det är som hänt och hoppet ökar kring att filmen ska ta något nytt spår (den tar inga oväntade spår). I börjar blir de som besatta av varandra, hon är charmig och han är riktigt tråkig, men de slår gnistor ändå. Han vill äga henne men hon vill vara fri som en lärka i skogen, "varför gifta oss, vi triffs ju bra nu"? Efter ett passionerat förhållande så slutar de träffas, men hon kan (av en helt outgrundlig anledning) inte släppa honom...

Men som sagt, allt utspelar sig i en massa kluriga tidsperspektiv och ett skäl kan ha varit att detta hade blivit för tunt att bara visa upp såsom det är...?

Från Ebert:

His favorite editing device is to flashback repeatedly to a tracheotomy that Russell undergoes after nearly killing herself with an overdose. The doctors cut open her throat and pound on her chest and she screams and bleeds, and this makes great footage for Roeg to cut to whenever his film requires an emotional jolt and he can't supply one.

Lite flirting på fest

Till, vill du att jag ska dö-make-up

Allvarliga män diskuterar

För komplicerad och ganska tunn rent tematiskt. Theresa Russel var dock kanonduktig och det fanns ett fåtal bra grejer som räddar upp filmen till en:

#10 Walkabout

En pappa lämnar storstaden med sina två barn, långt ut i öknen tar bensinen slut. Han tar upp reservdunken, häller den över sig och tar upp sin pistol och skjuter mot sina barn. Barnen gömmer sig medan pappa tuttar eld på sig själv och skjuter sig.

Dottern som är runt 17 är nu fast i öknen tillsammans med hennes något gnälliga lillebror. Hur ska dom ta sig hem?


Dagens film heter "Mannaprovet" på svenska, vilket är lite fyndigt då den enda mannen i filmen förvandlas till aska inom några minuter från starten... Men jag antar att det är ett försök till att översätta termen Walkabout. Flickan och pojken söker sig runt i öknen och hittar där lyckligtvis lite sällskap av en aborginerpojke..



Relationen blir snabbt komplex, då kulturskillnaderna är ganska så massiva. Det blir även en hel återhållen attraktion mellan flickan och pojken. Ute i öknen är de utanför samhället och lever och trivs ganska så bra. Men nära dom finns civilisationen som både räddare och fängelse. Visst är själva grundfrågorna lite klyschartade, natur vs industri, ädla urinvånarna vs stadsbor samt diskussion av kolonialt förtryck av både folk, natur och djur. Men frågorna är ju viktiga och det görs så bra, jag har ivarjefall inget emot lite 70-tals plakatfilm. Fotot är fantastiskt och stillbilder används också i olika episoder.


En helt fantastisk film: Topp!