The man who fell to earth, 1976. Regi av Nicolas Roeg, manus av Paul Mayersberg, baserad på en roman av Walter Tevis.
Tjo katt, detta var ju minst sagt en speciell film. En utomjording(David Bowie) landar mitt i en liten sjö i amerikanska öknen. Han har flytt sin sin uttorkade planet- där hans fru och barn hoppas att han snart ska komma tillbaka med lite vatten. Vilket han både gör och inte... Men först strosar han runt, han behöver cash vilket han får genom några revulotionerande patent, sen är det bara att försöka bygga ett rymdskepp!? Nja, han inleder ett förhållande, och ganska snabbt inser man att orsak-verkan och tid-rum inte riktigt funkar på samma sätt för vår alien som för oss vanliga folk.
Han både sitter och super samtidigt som han kommer hem, han blir fasttagen av CIA samtidigt som hans rymdskepp verkar lyfta. Hans jord-flickvän ålder svänger rätt rejält under filmen, ibland är hon 30 år äldre för att gå tillbaka nästa scen. Och ju mer tid som går så ställer det högre krav på oss stackars tittare att glida med... Men trots yviga handlingen och det tråkiga soundtracket (Bowie fick inte använda sig av sin musik av rättighetsskäl så en del material hamnade på "Low" istället) så finns det också en hel del bra grejer. Som Bowie, han är kanon som Alien, lite blyg, lite vilsen och utanför vanliga världens rytm. Och är det någon som vet hur det känns är det ju Bowie.
 |
| Lägg till bildtext |
 |
| Han vill inte ha kakor |
 |
| Aliensex verkar kladdigt... |
Vad som ändå ger ett positivt slutintryck är den unika stämningen i filmen, och även om den flippar ur lite väl mot slutet så får den ändå ett:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar