#356 Sweetie

Sweetie, 1986. Regi av Jane Campion, manus av Jane Campion och Gerard Lee.

Kay(Karen Colston) jobbar på ett kontor. Hon är tillbakadragen, kanske lite efterbliven. Hon har trädfobi, tror på kristallers kraft och på spådomar i teblad. Efter att just en tespådom visade att en man med ett frågetecken på huvudet ska bli hennes så liksom kastar hon sig på en kille med en lock i pannan. Tillsammans bosätter sig dom i ett radhus och börjar leva ett själlöst, sexlöst liv med varandra. Sweetie(Geneviève Lemon), som Kays syster kallas för, kommer in i filmen först en bit in. Hon kraschar en ruta och liksom husockuperar sig hos sin syster. Sweetie har issues, hon är på många sätt ganska lik en trotsålderstinn 4-åring som skriker och gormar då hon inte får det hon vill ha.

Till slut kommer även pappan hem till det alltmer dysfunktionella hushållet, och han har då själv med sig ett något slags uppbrott som ökar radhusångesten ytterligare. Ni fattar, vi är mitt i genren "knäppa ångestmänniskor med dialekt". Det blir lite mer allvarligt eftersom men det hettar aldrig riktigt till då karaktärerna inte känns särskilt...riktiga.

Sweetie

Inte Sweetie

Filmen har några roliga grejer men faktum är att Mike Leigh gör det här bättre. Sweetie blir till slut en småtrevlig bagatell men inget som jag tänker missionera(eller skriva så mycket) om...

#301 An angel at my table

An angel at my table eller En ängel vid mitt bord, 1990. Regi av Jane Campion, manus av Laura Jones baserad på tre självbiografier av Janet Fram.

Janet Frame som jag i ärlighetens namn inte hade någon koll på var alltså en Ny zeeländsk författare som levde ett turbulent liv. An angel at my table är en sammanfattning av tiden från hennes födsel tills att hon var runt 30. Att filmatisera (eller för all del skriva) biografier öppnar upp för en del val. Ska man dramatisera händelser? Ska man fokusera mer på A än B och så vidare. Här har man valt att ganska rättframt gå från A till B utan att sortera allt för mycket. Man får en massa detaljer från livet som i Janets fall verkar tufft. Tre syskon dör och hennes bror som har epilepsi blir konstant slagen och mobbad av hennes pappa. Själv blir hon nervös och blyg vilket gör att hon hamnar på mentalsjukhus i åtta år med en feldiagnosticerad Scizofreni, så kan det gå tydligen, Janet Frame är dock mest känd för eftervärlden för sina böcker hon börjar skriva i ganska ung ålder och som blev quite the success runt om i... Nya Zeeland?

De tre som spelade Janet i filmen och riktiga Janet (högst upp - men jag antar att det inte var så svårgissat)

Filmen är ganska lång och inte helt oäven. I synnerhet den yngsta Janet (Alexia Keogh) är både rättfram och rolig och jag skulle kunna se tre timmar med hennes äventyr. Tyvärr så är hon bara med i början och ju äldre Janet blir desto tråkigare blir hon, och nej man behöver inte alltid vara så rolig men mitt intresse tappades efter ett par timmar... Sedan har vi dramaturgin som inte riktigt följer en röd tråd vilket ju kan funka ibland men här känns lite ofokuserat. Slutet blir också ganska plötsligt.

Slutkänslan blev lite blandad, men betyget kom inte högre än: