#409 Days of heaven

Days of heaven eller Himmelska dagar, 1978. Manus och regi av Terrence Malick

Även om den stora depressionen egentligen började på 20-talet så verkar 10-talet rätt så deprimerande det med. Åtminstone för våra tre protagonister, Bill (Richard Gere), Abby (Brooke Shields) och Linda (Linda Menz), de lever fattigt och gig-jobbar på fabriker eller jordbruk. Bill och Abby är ett par men då de inte är gifta så säger de andra de möter att de är syskon och att lilla Linda är minsta syskonet(vilket hon också är till en av dom). Livet är tufft, de jobbar som djur från morgon till kväll så när ägaren till jordbruket de råkar vara på visar intresse för Abby så bestämmer de sig för dubbelspela. Ett förhållande kan ju vara vägen ut ur fattigdomen, även om Abby inte är intresserad alls. Men vad som riktigt seal the deal gällande deras plan är att ägaren är sjuk, dödsjuk, vilket kan leda till att de får hela gården då han dött! Så snabbt får Abby till ett giftemål, och hon, mannen, och hennes "bror" Bill och Linda bor tillsammans i en glad Modern family...

Mörka möjligheter mixas dock ibland med mörka konsekvenser. Och precis som Egypten i bibeln drabbas nu gården av massiva gräshoppssvärmar - som bemöts genom att delvis sätta eld på delar av fälten. Arbetare lommar runt i den allt mer brinnande mörkret medans de försöker vifta bort det oundvikliga... Just scenerna med gräshoppor är de enda som inte är inspelade i the golden hour (då solen just gått upp eller just ska gå ner, där ljuset är milt och skuggorna mindre påtagliga). Just ljuset är centralt i en film som i stort sett bara utspelar sig utomhus. Fotot är sådär exceptionellt vackert som Malick kan få till det ibland. Berättarrösten i filmen är den yngsta flickan Linda, som liksom resonerar, funderar eller skojar med publiken. Och även om hon bara är étt påhäng till allt som händer så ser hon och både förstår och missförstår vad som händer. Som barn kan man ha många åsikter men ofta är man ju bara en passagerare. 

Verje scen i  Days of heaven för inte handlingen framåt, för filmen vill inte bara berätta en berättelse utan vill också reflektera över naturen, slumpen, ändlösa fält eller spontan jiggdans. Nu borde jag ju störa mig ordentligen men icke, skönheten vinner över otåligheten... 

Vackert och poetiskt, filmfrommen approves!

#826 The new world

The new world, 2005. Manus och regi av Terrence Malick.

Pocahontas fanns ju på riktigt och föddes 1596 och ja, resten är ju lite omstritt men hon verkade inleda en relation med John Smith (namnet låter ju nästan som en pseudonym). Sedan blev hon tillfångatagen och kristen (säkert frivilligt)... Förhållandet med John tog slut och hon gifte sig med en annan man som förde henne till London där hon blev lite av en kuriositet, och fick bland annat träffa kungen.

Här berättas Pocahontasberättelsen med en spännande metod där tidiga händelser (Hon blir såld för en kopparkittel) är i förgrunden och senare händelser i  bakgrunden (britterna bränner indianbyn)

Jag har ju faktiskt aldrig orkat se Disney-versionen villket känns lite som ett helgerån. Men jag antar att denna skiljer sig ganska rejält från den, ivarjefall i den "extended version" som jag gav mig på. För när Mallick är i farten så får man förvänta sig glidande kameraåkningar och smootha voiceovers med poetiska ord som "Come, spirit, help us sing the story of our land. You are our mother. We, your field of corn. We rise from out of the soul of you.". Så här gäller det att glida ner med huvudet djupt ner i soffan och bara flyta med...

På minussidan:
Colin Farrel som John Smith, Han är verkligen obegripligt tråkig. Att en indianprinsessa skulle bli kär i honom när hon är omgiven av en massa skojiga typer är helt obegripligt. OK, han är väl ganska snygg men ändå. Trist typ
Poesin, Ibland är den ok, oftast inte. Mallick är alldeles för kär i sin rappakalja!

På plussidan
Q'orianka Kilcher som Pocahontas. Vilken talang och närvaro. En fantastisk prestation av den 14-15åriga tjejen.
Fotot är ju som vanligt vackert
Stämningen är ibland ganska så fin, lite magisk till och med
Indianerna generellt är bra sminkade, har bra kostym och rör sig trovärdigt. Tipp-topp

Hon räddar honom

Det börjar likna kärlek

Så upplevelsen är lite kluven, men lite mer positiv än negativ. Blu-ray bilden var ju dessutom fantastiskt skarp och fin vilket det fina fotot förtjänade...