Visar inlägg med etikett 2017. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 2017. Visa alla inlägg

onsdag 20 juni 2018

On Chesil beach

On Chesil beach. Regi av Dominic Cooke, både manus och boken som filmen baserade sig på är skrivna av Ian Mcewan

Filmen har tydligen en svensk titel: Chisel beach (vilket är lite konstigt då den varken står på förtexter eller på affischen). En annan sak var att filmen gav väldigt olika resultat då man googlade titeln beroende på om man körde Google eller Bing, Bings svar pekade på en hel del fler porrsajter vilket säkert storligen hade generat filmens två protagonister.

För både Florence(Saorsie Ronan) och Edward(Billy Howle) är ruggigt obekväma på sin bröllopsnatt. Det hade ju kunnat vara lite mer förståeligt om det hade varit ett resonemangsbröllop men här har de haft ett långt förhållande innan bröllopet med handhållning och smyghångling vid strandkanten. Filmen börjar med att de precis har gift sig och kommer in till sitt hotellrum - efter mitt bröllop var jag jättetrött men de verkar ganska utvilade men nervösa, riktigt riktigt nervösa.

Den romantiska kvällen fortsätter med en kymig middag på rummet med den stora sängen som liksom tornar sig bakom dom. Trots att de precis har gift sig så har de inget att prata om, de bara tänker på sexet-hur det är- hur det ska gå till och så vidare. När de osäkert börjar röra vid varandra, kyssas och ta av kläder så går allt fel och de börjar skylla på varandra och på sig själva. De känns som två barn som försöker lära sig vad som gäller i vuxenvärlden och för mig var filmen som finast när de var som mest tafatta...

Samtidigt som man får följa deras jobbiga kväll får man också återblickar i deras liv och förhållande. Hur de växte upp och hur deras förhållande kom till. Man får också ett par tillbakablickar som förklarar Florence oroliga inställning till erotik. En pusselbit är att hon har läst en sexhjälpsbok och blivit skrämd av medicinskt kyliga begrepp som  "penetration", "Blood-flow" och att hon ska vara som "a doorway to be entered”. Men viktigare än det antyds det att hennes stränge pappa ligger bakom övergrepp i barndomen.

Edward har i sin tur en kombination av osäkerhet och machokomplex som inte är den bästa mixen för att hantera kluriga situationer. Däremot får jag i de många återblickarna ingen förståelse för varför Edward plötsligt blir så aggressiv, kategorisk och ovänlig mot en person som han verkligen älskar och just gift sig med- bokstavligen samma dag. För Edward pushar, härjar och verkar inte alls inlyssnande. Både i tillbakablickarna och i epilogen verkar han ju vara så mild och vän?

Ronan, som ju alltid är jätteduktig, lyckas dock gjuta liv i fina Florence som verkligen försöker nå fram och liksom balanserar i relationen med sin make mellan respekt, oro och kärlek. Därför blir det så fint när hon försöker nå fram men inte riktigt lyckas, när orden inte riktigt kommer ut och när hon till slut tvingas till att lägga ett ultimatum mot sin förstummade make. Ett ultimatum som leder till att de lämnar varandra- för evigt.

stel stämning på stranden

Florence smygläser sin sexbok då mamma stormar in

Edwards gammelsmink

Efter deras 6-timmars olyckliga Honey-doom så skiljs de åt och träffas aldrig igen. Slut.

Men nej, Ian Mcewan har skrivit in en epilog som då inte fanns med i boken. Epilogen skiljer sig jämfört med övriga delen såtillvida att den är endast från Edwards perspektiv, och man får följa honom då han får veta vad som hände med Florence efteråt. Perspektivförskjutningen till Edward känns som ett ganska olyckligt val då Florence är den mer intressanta av de två. Epilogen tillför dock ingenting utan känns bara sliskig och trist. Det här är ju ändå ingen stor hollywoodfilm där allt måste läggas till rätta så hela draget känns som ett dåligt svar på en fråga man inte vill ha svar på. Why Ian, Whyyyyy? Och varför om nu Edward var så sjukt kär så tog inte kontakt med Flo? Och varför fick han bästa platsen på konserten trots att han kom in så sent?

Det fanns såklart något klassperspektiv i filmen också, då Edward är mer medelklass och Florence är stiff upper class. Det ställer till det lite för dom men blir aldrig en större issue-hela klassperspektivet kändes lite halvhjärtat...

Dessutom- ålderssminket funkar riktigt dåligt, i synnerhet på Edward som ser ut att ha fastnat med ansiktet i en gräsklippare. Varför inte hyra in äldre skådespelare istället, det finns jättemånga.



Vad tyckte de andra? Jag gissar på lite fisk och lite mittemellan:
Jojjenito
Harduintesettden
Bilder och Ord

söndag 31 december 2017

Årets topp

Ja, det är ju alltid klurigt att sammanfatta filmåret-2017 innan man hunnit sett det man borde - Och vad som skaver mest är The Florida Project, Coco och Phantom Thread som säkert kan göra bra placeringar i listan då de är tittade.

Vad som är lite pinsamt är ju den starka amerikaniseringen av topp-10, till nästa år ska jag bli bättre på samtida fransk, japansk och svensk film! Och man skulle nästan kunna tro att filmfrommen bara ser film from men då bara 2 av 10 av filmerna har kvinnlig regissör.

Vad är då 2017? I min syn utgår jag ifrån IMDB-året, så ödestyngda The death of Louis XIV och Moonlight kommer följaktligen inte med här utan i en uppdaterad 2016-lista...

10. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (Martin McDonagh)

Francis Mcdormand är obönhörlig i en stark film som trots vissa dalar ändå har mycket gott på plussidan. Starkt och lite skruvat om vredesfyllda människor på landsbygden.

9. Mudbound (Dee Rees)

Om rasfrågor och patriarker i amerikanska södern. Ett fint Netflix-fynd som både är gripande och visar på hur djupt våra tveksamma värderingar biter sig ner i kropp och själ..

8 Thor Ragnarök (Taika Waititi)

Äntligen en lite mer festlig Marvelfilm! Skönt med något publikfriande och charmigt som inte tar sig själv på för stort alvar. 

7 OKJA (Joon-ho Bong)

Fin ET-uppdatering med veganagenda, mysig!

6 A Ghost Story (David Lowery)

Långsam, meditativt och vackert om att inte kunna släppa kärlek. Trots att huvudkaraktären är ett spöke i ett vitt lakan så känns det "på riktigt" hela vägen.

5 Good Time (Benny Safdie, Josh Safdie)
Bildresultat för good time
Pattinson tar upp skådespelarmanteln på ett storartat sätt. Gripande, mörkt och spännande. Klart roligare än sökta baby driver...

4 Get Out (Jordan Peele)
Modern slavhandel med inslag av The Lobster. Smart, skrämmande och intressant.

3 Lady Bird (Greta Gerwig)

Åh! Fin-fin skildring av livet som 17-18åring. Både rolig, mysig och fin om uppbrott och det lite klyschiga temat att-hitta-sig-själv.


2 Columbus (Kagonada)

Nästan en kusin till Lady Bird i många avseenden men lite mer lågmäld. Arkitektur, lite kärlek, identitet och skönhet. 

1 Mother! (Darren Aronofsky)

Var och är ganska så polariserande film, men jag är lite av en fanboy. Ideer och koncept drivs fram så snyggt och även om några allegorier kanske går över huvudet på mig så är helhetsintrycket årets främsta filmupplevelse för mig.

Hetaste bubblare: The Square, Loveless, Dunkirk, The Killing of a Sacred Deer och Battle of the Sexes

tisdag 20 juni 2017

The Mummy

The Mummy, 2017. Regi av Alex Kurtzman, manus av ett helt gäng överbetalda snubbar.

Först blev min dotter rosenrasande över att jag hade sett filmen utan henne, men när hon förstod att det inte var Mumin-filmen så gick det över...

Vi hade en trevlig filmspanarfika (med en mysig bebis), film och ett kort eftersnack innan jag smet iväg. Kul att träffa alla!

"Welcome to a new world of gods and monsters, welcome to dark universe" står det på filmbolaget universals hemsida. Det ska alltså till en revival, inte bara av "The mummy" utan av hela glada monstergänget från Universals Hey-day (30-50)-talet. Snart ut kommer Bride of Frankenstein med Javier Bardem som monstret, regi ska Bill Condon stå för, som gjorde en OK-liveversion av Beauty and the beast - som för övrigt är årets mest lönsammafilm. Och visst, här är det ju mer beast and the beast så det borde vara bekväm mark.

Men ska man få en ny filmserie att flyga gäller det att få en bra start, man måste sätta premisserna för både filmen och för hela den sammankopplade världen - vilket visar sig bli kanske lite väl klurigt för manusgänget.

När man ska se en mumiefilm så får man liksom lägga sig i mumiefilms-humöret, det kommer inte vara realistiskt eller diskbänksrealistiskt och det kan ju vara skönt. Och första halvtimmen ger bra äventyrsfilms-vibbar, även om jag inte blir riktigt bekväm med Tom Cruise i huvudrollen, filmen känns mer Chris Pine-skräddarsydd måste jag säga. Tom är liksom ingen komiker-äventyrare, vilket inte hade behövts om detta skulle vara en remake av klassikern från 1932. Men här är man ju klart mer inspirerad av Brendan Frasiers, Indiana Jones-trilogi med mumietema, och då vill man ju ha lite mer av det där Tom saknar. Som Toms sidekick har vi Jake Johnson som spelar exakt samma kverulanta karaktär han har i "New girl", vilket ju är bra, jag gillar ju "New girl", men sedan blir han en spökzombie och då är jag inte längre med i matchen.

Till en början är det skattjakter och gamla förbannelser som väcks upp, precis som det ska vara. Men sedan kommer allt det andra, det är Jekyll och Hyde, det är prodigium som är en slags monsterbekämpar-CIA. Sedan kommer också Russel Crowe som inte har någon aning om hur man ska spela en sådan här roll så han går in i sin gamla vanliga trumpen-man-som-snart-börjar-gråta rutin. Det blir virrigt, ofokuserat och lite rörigt.

Tur då att vi har Sofia Boutella som hämndlysten mumieprinsessa. Hon kör på med episkt mörker och hämndbegär vilket behövs i denna lite oengagerade film. Sedan är ju CGI-zombiesarna bra fixade, vilket är ett plus.
Tom Cruise "mission impossible"-dyker under vattnet
Vad gör jag här?

Häääääämnd!
Så, kommer Dark Universe att ta över Marvel och DC-tronen? Mitt snabbgissade svar är nej. Wolfman och Frankenstein kommer nog inte flyga bland biopubliken, varken bildligt eller bokstavligt. DC och Marvel har ju ett enormt bibliotek med möjlighet för ett flertal medier att kommunicera och sakta bygga upp världar innan man spelar in filmer. Universal-monstren känns inte som att det finns lika många fanboys/girls kring. Man behöver ju också få till en bättre start än detta och frågan är om Universal kommer släppa konceptet snart? Vem vet, men bolagets två andra serier; Fast and the furious och 50 shades(jag tror på hur många spin-offs som helst här!) gick ju betydlig bättre trots avsaknaden av Tom 'darling' Cruise. Till och med Lasse Hallströms hundfilm har ju gått bättre än denna. Men mumier kan ju återuppstå och jag är ändå lite lockad av att se mer, så det finns ändå lite hopp för det mörka universumet...


Vad säger filmsamhället?