#76 Brief Encounter

Brief Encounter, 1946, regi David Lean, manus av David Lean, Noël Coward, Anthony Havelock-Allan och Ronald Neame från pjäsen Still Life, av Noël Coward

Stora delar av filmen är en tillbakablick. Man ser en kvinna sitta framför sin putslustiga man och hon har ont i hjärtat. Hon har träffat någon fast man inte ska och hela hennes inre exploderar, och som brittisk medelklassdam ska man helst inte ha några känslor alls...De hade pratats vid, ett par gånger och plötsligt tänder det till på ett väldigt brittiskt nedtonat sätt. Långa blickar möts men de blir ständigt påkomna av bekanta. Förhållandet blir känslomässigt intensivt men det leder bara nästan till ett förhållande, nästan till sex, nästan till något mer allvarligt och nästan att hon hoppar framför ett tåg då allt skiter sig. Han tar sin familj till Afrika och hon är kvar med sina tankar...

Det börjar med att han hjälper henne med att få ut en sten i ögat

Och slutar med en kall sten i bröstet... Snyft

Jag gillade filmen storligen, den var nästan parodiskt återhållsam kring en sådan intensiv affär. Hade det varit en fransk film hade det varit tjogvis av immiga sexscener men här var det mest ångestfyllda blickar... Celia Johnson är fantastisk som Laura och många biroller var också inspirerade. Ett litet minus var den stora mängden voice-overs men slutbetyget blir ändå ett:

#22 Summertime

Summertime, 1955, i regi av David Lean, manus av H. E. Bates och  David Lean, baserad på pjäsen Sommarens dårskap från samma år av Arthur Laurents.

Jane Hudson (Katharine Hepburn) har tagit en resa till Venedig. Hon är nära 50 år och singel. Hon har sin guidebok i handen. Hon tittar på gondoler, statyer och folket på gatorna. Allt är vackert och romantiskt men också bedövande ensamt. Men hon gör vad hon kan för att hålla upp humöret - man ska ju vara glad. Hon hamnar i samtal med en antikhandlare och något slags  intresse väcks. Men när han vill träffa henne så håller hon ändå hårt tillbaka, hon är ju en fin flicka. Men till slut så går de på date, tycke börjar uppstå. Men ganska snart kommer också slitningar, han ljuger om sin fru och barn.

Oh my, its Venice!

Till slut frågar hon sig om all kärlek behöver vara perfekt, visst hade hon helst träffat en singelman utan barn men är verkligen ingen kärlek bättre än kärlek som inte kan vara för alltid?

Summertime är till viss del en klassisk rom-com men lite mer melankolisk och jordnära i resonmanget (trots att den utspelar sig i ett eskapistisk Venedig). Som sig bör slutar den med att en part måste åka och den andra skyndar sig dit...

Ah, toppfin!

#32 Oliver Twist

Precis som "Great expectations" börjar filmen ute på viderna under en regnstorm. En kvinna söker sig till ett sjukhem och föder en son. Barnhemmet döper barnet till Oliver Twist och han växer upp under tuffa förhållanden. Till sättet är han väldigt lik Butters i South park eller Pip i Great expectations. Efter några år säljs han till en dödgrävare som assistent men hamnar senare i Fagins tjuvgäng. Här har vi en av filmens stora problem, att en antisemitisk karikatyr har såpass stor roll (eller någon roll överhuvudtaget). Felet ligger till störst del hos regi/smink som valt att göra Fagin så som han blev.

Jag gissar på att Fagin var en av Alec Guiness första gubbroller, 1977(29 år senare) spelade han Obi-wan Kenobi och sedan dess har han alltid en plats i mitt hjärta.

Fagin har en kroknäsa, luras och är galen i guld

Oliver har, utan att han vet om det, en mycket rik familj. Hans morfar försöker desperat finna honom i Londons slum. Oliver är en mild och fin pojke(måste vara genetiskt)och alla andra barn som inte har rika släktingar är burdusa och ondskefulla. För det är lite konstigt att Oliver verkar så mild och naiv när han växt upp under så tuffa förhållanden och att alla andra både pratar och beter sig annorlunda. Det är som att Oliver förtjänar inte att leva under fattigdom och elände, men de gör kanske de andra? Detta perspektiv tycker jag blir lite bekymmersamt...

Don't hurt me, sir

Filmen skapar dock bra atmosfär av London med mustiga miljöer och cockneysnackande folk i gränderna. På slutet blir det mer och mer spännande när Fagin och hans kumpaner/konkurrenter försöker hantera att Oliver kan vara extra värdefull. Men filmen har också en del brister där Fagin-karaktären är värst.

#31 Great expectations

Lilla Pip (som spelas av south park-butters) hjälper en fånge i början av filmen. Sedan följer en lång episod då en rik dam försöker para ihop Pip med hennes skyddsling Estella- i syfte att han som man, ska få sitt hjärta krossat. Efter några år får Pip plötsligt en massa pengar från okänt håll och han söker dig då tillbaka till sin Estella...

Efter denna lite snurriga start så saktas tempo lyckligtvis ner och man får följa Pips liv som ungkarl som vill komma när sin Estella. Men det är lite svårt att se varför Pip går igång på Estella, hon är söt men annars varken rolig, smart eller trevlig.

Filmen vann bästa foto, svart-vitt och bästa art direction svart-vitt. Jag visste faktiskt inte att det var uppdelat i färg svart/vitt. Och visst, fotot är bra i början, och art direction är väl också bra även om man har sett en naturalistisk 1800-tals miljö flera gånger innan.

Pip pekar alltid med mittenfingret, verkar snäll ändå

Alec Guinness är Pips kompis!

Överlag är inte Great expectations särskilt gripande eller visuellt spännande. Jag har inte läst boken men upplever som att en hel del saknas från filmen. Vissa scener känns lite rumphugna och ibland måste en berättarröst komma in för att förklara saker och ting. Karaktärerna var inte heller riktigt trovärdiga, speciellt de kvinnliga. Betyg: