#22 Summertime

Summertime, 1955, i regi av David Lean, manus av H. E. Bates och  David Lean, baserad på pjäsen Sommarens dårskap från samma år av Arthur Laurents.

Jane Hudson (Katharine Hepburn) har tagit en resa till Venedig. Hon är nära 50 år och singel. Hon har sin guidebok i handen. Hon tittar på gondoler, statyer och folket på gatorna. Allt är vackert och romantiskt men också bedövande ensamt. Men hon gör vad hon kan för att hålla upp humöret - man ska ju vara glad. Hon hamnar i samtal med en antikhandlare och något slags  intresse väcks. Men när han vill träffa henne så håller hon ändå hårt tillbaka, hon är ju en fin flicka. Men till slut så går de på date, tycke börjar uppstå. Men ganska snart kommer också slitningar, han ljuger om sin fru och barn.

Oh my, its Venice!

Till slut frågar hon sig om all kärlek behöver vara perfekt, visst hade hon helst träffat en singelman utan barn men är verkligen ingen kärlek bättre än kärlek som inte kan vara för alltid?

Summertime är till viss del en klassisk rom-com men lite mer melankolisk och jordnära i resonmanget (trots att den utspelar sig i ett eskapistisk Venedig). Som sig bör slutar den med att en part måste åka och den andra skyndar sig dit...

Ah, toppfin!