#29 Picnic at hanging rock

Picnic at Hanging Rock, 1975, i regi av Peter Weir, anpassad efter en novel av Joan Lindsay(1967).

Directors cut versionen (som var den jag såg) skiljer sig från andra directors cut-filmer jag sett genom att i denna version har regisören klippt bort sju minuter och inte lagt till något, vilket är lite ovanligt.

Filmen centreras kring en grupp kärlekskranka tjejer på internatskola som ska få åka på utflykt...

"Lets go further"

Fotot är drömskt, romantiskt och färgerna håller sig kring vit-gul-brunskalan filmen igenom. Fyra tjejer går på upptäcktsfärd runt berget men bara en kommer ner, de andra tar av sig sina strumpor och skor och går som hypnotiserade upp för berget. Överlag är början väldigt suggestiv och påminner ganska mycket om Sofia Coppolas "Virgin suicides".

Även berget blir nästan en karaktär i sig (lite som ön i Lost), den avger ett mumlande ljud och verkar på något sätt kommunicera med flickorna.

Hon tittar på berget, kanske berget tittar tillbaka?

Samhället försöket på olika sätt hitta flickorna, och en hittas till slut men de andra är spårlöst försvunna. Spekulationer kring var de tagit vägen förekommer både i filmen och i diskussionerna kring den. Allt från UFO, aboriginer eller övernaturliga fenomen stöts och blöts, men jag tror inte man ska se filmen som en mysteriefilm. Här är det istället stämningen, fotot, reaktioner som står i fokus istället för själva lösningen(det verkar inte finnas någon). Vissa har tyckt att den är lite långsam, och det är den kanske. Jag försvann ivarjefall ner i denna värld som både var vacker och oroande.