#640 Koyaanisqatsi

Koyaanisqatsi, 1982. Regi av Godfrey Reggio, manus av Ron Fricke, Michael Hoenig, Godfrey Reggio och Alton Walpole.

Dåså, rättstavning på titeln avklarad. I svensk översättning ska det betyda typ "livet i obalans", och på frågan om vems liv vi pratar om så tror jag att han menar människans (skulle också kunna vara jordklotet?). Vilket som, trots 4 manusförfattare så har filmen inte en enda replik utan består av en massa serier av tagningar på först eviga starka bergsmassiv och sedan människan och människans maskiner och fabriker. Filmen bjuder knappt på en enda närbild utan Reggio betraktar (väst)människan från ett ovanpå-perspektiv i ett allt högre tempo. Bilar rör sig på motorvägen som blod i en blodåder, löpande band snurrar framåt i fabriken, stora skorstenar sprutar ut svart rök. Över alla bilder tronar Phillip Glass musik som ger hela filmen en lite daterad känsla. Han har tydligen turnerat runt och spelat filmmusiken, bland annat spelade han med Göteborgs symfoniorkester för ett par år sedan. Själv stör jag mig mer än njuter av syntarna som blandas med urinvånarsånger.

Lägg till bildtext

This is what you get! Alla tagningar med människor går i ett allt mer uppskruvat tempo tills vi får se en stor krash och sedan är filmen slut. Symboliken är ganska "on the nose" men jag gillart ändå, man kom in i en meditativ stämning och om jag hade varit en sådan som rökte på så hade det nog passat ypperligt till filmen. Så, trots lite Terrence Mallick-vibbar hamnar vi ändå på en: