1942, vi befinner oss på ett japanskt fångläger på Java. Det är varmt och matransonerna är små. John Lawrence(Tom Conti) är sambandsofficer med uppdrag att vara en slags kommunikatör mellan fångarna och fångvaktarna. Han har lärt sig japanska och försöker utöka sin förståelse för japanska kulturen. För de missförstår varandra konstant, och japanska fångchefen kan inte förstå hur de låtit sig tillfångatagits, ja - en riktig man begår ju Harakiri när det hettar till. Just kulturskillnaderna är en av filmens huvudteman och situationerna läggs fram på effektivt sätt, för britterna har sin "huvudchef"; Hicksley (Jack Thompson) som på brittiskt maner försöker utöva ett kontraproduktivt stiff-upper-lipp motstånd mot de förbryllade japanerna. Efter en stund kommer en ny fånge in; Cellier (David Bowie). Bowie gör här en av de bättre prestationerna jag sett honom i, Cellier känns som en riktig människa som försöker hitta sina sätt till motstånd men hamnar på kant med japanerna och med Lawrence.
Jobbiga lägen, nästan hela tiden
Takeshi Kitano i sin fösta roll |
Bortsätt från skäggfadäsen så är jag mycket nöjd, betyget får ses som mkt starkt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar