Komedier brukar ofta göra sig bättre i det kortare formatet(Arrested developement och Flights of the conchords är väl mina två humorfavoriter), ofta försöker man få till en ramhandling för att uppehålla engagemanget hos tittarna med, men eftersom det är en komedi så är ju ingenting på riktigt allvar... Monthy Python som är sketchbaserade borde ha en extra klurig utmaning men lyckas hålla ihop det nästan hela tiden. Filmen kretsar kring Brian som föds nästan samtidigt som Jesus i ett jerusalem fullt av olika kommunist-liknande grupper som blir häcklade av komikergruppen från universiten i Oxford och Cambridge. Men asch, det är ju faktiskt rätt så kul, hela tiden. Kommunistgrupperna är skeptiska mot jesus "Blessed is just about everyone with a vested interest in the status quo, as far as I can tell...," men mest av allt mot andra identiska grupper som de hamnar i bråk med. Romarna är också skojiga, och alla verkar ha olika typer av talfel (stamningstemat återanvändes lite senare i A fish called Wanda). Michael Palin hade tydligen en stammande pappa och skapade senare ett center för stammande barn (först hån, sedan lite hjälp).
Filmen går väldigt hårt åt religiösa dogmer på ett sätt som jag undrar om det hade kunnat gjorts idag, läget känns ju mer spänt än på länge kring det området.
 |
| Brian får dålig plats på jesuspredikan och hans mamma hamnar i bråk |
 |
| Tjejer måste ha lösskägg för att få joina steningarna |
Utan tvekan Pythons starkaste långfilm. Tror att det bland annat hänger på att det både finns en hyfsat sammanhållen historia och att nivån på humorn är så pass jämn. Man slipper dalarna som finns i tex Holy Grail och Meaning of Life.
SvaraRaderaTopp!
SvaraRaderaUnderbart!
Trevlig helg! :-)
Inte min typ av humor. Är det inte våra föräldrars, eller morföräldrars, generationshumor? Om du förstår vad jag menar... Buskis.
SvaraRaderaMen det är väl denna Biggus Dickus är med i? Den scenen var ju kul i alla fall. Eller?
Ytterligare en "Nja".