Cleo from 5 to 7 eller Cléo de 5 à 7, 1962. Regi och manus av Agnes Varda
Det tar en stund innan jag fattar det absolut uppenbara (se bara filmtiteln), filmen utspelar sig alltså i realtid... I starten har sitter Cleo hos en tarotspådam, hon vill veta hur det ska gå för hennes provsvar på sjukhuset. Plötsligt drar spådamen döden, men säger lugnande att det korten bara visar på forändring(det brukar låta så). Men när Cleo går ut suckar spådamen uppgivet, '"snart är hon död...'''
Filmen är uppdelad i kapitel utifrån vem Cleo interagerar med, är ofta henne själv |
Cleo är en sångerska som släppt några singlar men som ännu inte haft något större genombrott. Hon blir dock väldigt upprymd då en av hennes låtar spelas på radio och ber taxichauffören att stänga av, mixningen på låten är ju i behov av uppfräschning...
Hennes pojkvän har inte riktigt tid |
Cleo tränar i sin minimalistiskt-barocka lägenhet |
Hon har en pojkvän som hon förställer sig för, assistenten påpekar att man inte ska prata om sjukdomar med män, han är ju så bra "han känner ju alla, och är så lång". Sedan kommer hennes sångskrivare in och en stund in i passet blir Cleo mer och mer divig. Till slut psykar hon ut och springer iväg. Hon tänker på död och ensamhet. Fri från sina vänner börjar hon ta in sin omvärld och får till slut en fin kontakt med en soldat på väg till Algeriet.
Jättefin och tänkvärd. Men tog en stund att komma in i. Kan få ännu högre betyg vid omtittning...
Franska nya vågen är verkligen inte min grej, men det här är en av de filmerna som jag tycker minst illa om...
SvaraRaderahttps://bilderord.wordpress.com/2010/12/08/cleo-de-5-a-7-1962/
Håller med Sofia. En av få, kanske den enda t.o.m., nya vågen-filmer som jag verkligen uppskattar.
SvaraRaderahttps://jojjenito.wordpress.com/2010/12/08/cleo-de-5-a-7/
Jag känner mig också lite nya-vågen bränd. Men jag gillade också 400 slagen och har för mig att I fiol i marienbad också var kanon(länge sedan den sågs), är väl kanske mest allergisk mot Godard.
SvaraRaderaKul att läsa era tankar!