fredag 26 augusti 2016

#48 Black Orpheus

Black Orpheus eller Orfeu Negro, 1959, regi av Marcel Camus, manus av Jacques Viot, från pjäsen Orfeu da Conçeicão av Vinicius de Moraes.


  • I Rio är det alltid Carnaval!
  • Alla är glada hela tiden
  • Folk må vara fattiga men aldrig ledsna
  • Om man pussar affärsinnehavaren blir allt gratis
  • Folk bara slänger sina ägodelar i marken för att dansa Samba -sisisisi!
  • Alla vuxna och barn kan fotbollstrixa på imponerande maner
  • Alla kvinnor är mellan 17-30 
Det kom ju en tecknad film som hette Rio för några år sedan och den kändes klart mer trovärdig i sin skildring av Brasilien (trots att de flesta större roller var talande fåglar). Det kanske är att jag har sett en massa samba i filmer och serier innan och inte tyckte att det var så spännande för här var det oändliga tagningar på glada människor som dansar med Sambaklänningar. 

Handlingen är en remake på den klassiska sagan om Orfeus och Euridice. Orfeus är en snygg busschaufför och Euridice är osäker landsortstjej som har dragit till Rio för att komma bort från sin make. Alla dansar runt henne, men ska hon öppna upp sig eller inte (hon kommer bli en sambadrottning på slutet!). Men i början är hon rädd, hon råkar gå in i en blind man som lugnar henne: "I can feel your heart beating... like a trapped bird" säger han... Men hon träffar Orfeu och Yada yada yada, kärlek, lite strul med hans ex, love och ett påklistrat tragedislut.


Enligt Barack Obama är detta hans mammas favoritfilm, även om han inte är lika imponerad. Från "My father had a dream":
I suddenly realized that the depiction of the childlike blacks I was now seeing on the screen, the reverse image of Conrad's dark savages, was what my mother had carried with her to Hawaii all those years before, a reflection of the simple fantasies that had been forbidden to a white, middle-class girl from Kansas, the promise of another life: warm, sensual, exotic, different.
Nja, jag går nog hellre igång på Sci-fi eskapism än Brasilienvarianten. Men till slut tog filmen slut, hejdå vi ses aldrig igen:

1 kommentar:

  1. Hahaha, Filmfrommen är hård mot de hårda. Gammalt djungelordspråk...

    Jag var inte heller direkt förtjust... Min revy: http://fripp21.blogspot.se/2015/08/orfeu-negro-1959.html

    SvaraRadera