#146 The cranes are flying

The cranes are flying eller Letyat zhuravli eller det lite poetiska Och tranorna flyga, 1957. Regi av Mikhail Kalatozov, manus av Viktor Rozov efter en pjäs av samma namn, också skriven av Viktor Rozov.

Åh, ung kärlek i form av Boris(Aleksey Batalov) och Veronica (Tatyana Samoylova) frodas på moskvas gator. Boris är en fabriksarbetare med fallenhet för arkitektur, men när kriget kommer så anmäler han sig raskt som frivillig, medans hans slemme bror gör allt för att smita. Och tranorna flyga gjordes bara 4 år efter stalins död och trots att den naturligtvis är enormt patriotisk så finns det också en lätt uppgörelse med krigspropagandans klyshor. Bland annat så skojar Sabinin om att han ska kämpa för fosterlandet och att ni där hemma ska slå produktionsmålen - och att propagandans klämkäcka ton var lite over the top...

Så Boris drar iväg ut till fältet och kämpar med ett gott humör. Kvar i staden så dör Veronicas föräldrar och hon flyttar hem till sina svärföräldrar men blir där våldtagen av Boris bror Mark (Aleksandr Shvorin) som hon sedan gifter sig med (Lite oklart varför, hon blev inte gravid, och hon verkar verkligen hata honom hela tiden). Boris kämpar och kämpar och när han räddar en kompis blir han plötsligt skjuten och ramlar stoiskt ner i lervällingen, men dog han? Veronica jobbar samtidigt som sjuksyster och tar hand om skadade soldater, kanske det blir ett möte? Nej, det blir ingen möte. Detta är en rysk film och då ska det inte vara några glada återföreningar. Men det vet inte Veronica om så hon letar, och letar men hittar inte sin Boris. Till slut träffar hon en soldat som slogs med honom som bekräftar det sorgliga - han dog. Hon blir ledsen men slutar med ett litet hopp då hon delar ut de blommor hon hade till soldater hon inte känner, som en slags symbol för att gå vidare?

Kärlek på bro

Kärlek på bild

Kärlek i kapp med tåget

Kriget

Fotot och klippet är ju väldigt snyggt, och jag gillar verkligen den expressioniska stilen i både klippen och bildkompositionerna. Samtidigt står filmen stilla i andra halvan och dessutom är karaktärerna väldigt endimensionella. Ett plus är dock Boris syster Irina(Svetlana Kharitonova) som är en tuff doktor och på sitt sätt en liten upprättelse för alla kvinnor som också gjorde rejäla insatser i "Det stora fostärländska kriget".