A Woman Under the Influence, 1974. Regi John Cassavetes.
När man pratar om filmskapare som auteurer så bör man förutsätta att det finns någon speciell stil, något speciellt uttryck. Cassavetas är verkligen så pass egen att man kan känna igen sig i hans stil efter bara några sekunder - trots att han här har skaffat sig en filmbas med betydligt mindre gryn än tidigare. För det är tajta närbilder, ett spontant skådespeleri och ett ganska "sökande" osäkert språk.
Filmen var tänkt att bli en trilogi men bearbetades om till en "enkel" film - det vill säga så gjorde man en reversed Hobbit (där man gjorde tre filmer på material för en). Filmen fick till en början ingen finansiering och kunde först göras då Peter Falk som var storstjärnan i tv-deckaren Colombo fick ena huvudrollen och tog med sig en halv milljon dollar av sina egna pengar för att kunna då det gjort.
Filmen handlar o en medelklassfamilj där familjens mamma, Mabel (Gena Rowlands) desperat försöker att vara normal. Men det är svårt, hon har ticks för sig och hennes olika interaktioner visar på flera sätt hennes bristande grepp kring vad man får skämta om och vad som egentligen innefattas i gott värdinneskap. För första halvtimmen utspelar sig på en fest där alla hennes makes arbetskamratar är bjudna. Men när Mabel börjar tjata om att en av gästerna är fööööör snygg så får hennes make (Peter Falk) spel och kör hem alla....
Mabel kör teckenspråk med sin terapeut |
Zzzzzummm |
Gena Rowlands är fantastisk. Hennes prestation här är någonstans nära toppen kring hur bra det kan vara, det är både storslaget, rörande och finkänsligt på samma gång. Tipp topp! Peter Falk och de andra sköter sig också väl, men det är svårt att komma närmare drottningens nivå... Dessutom så tycker jag det är synd att Peter Falks karaktär också är så labil, det hade varit starkare om han inte hade varit så skrikig hela tiden.
På den tiden då jag tittade på tv så såg jag ett gäng Cassavetes eftersom SVT körde ett tema med hans filmer. Jag gillade verkligen Shadows, hatade Faces och tyckte inte riktigt om A Woman Under the Influence. Gena Rowlands är helt fantastisk men filmen fick mig att känna obehag snarare än att bli gripen.
SvaraRaderahttps://jojjenito.wordpress.com/2013/09/25/a-woman-under-the-influence/
Intressant, ja, jag förstår vad du menar och jag tyckte också om Shadows vädligt mycket mer än Faces. Håller med om att det finns brister Men Gena! - hon är ju en gigant här!
SvaraRadera