Roman Polanski och Jerzy Skolimowski.
På sextiotalet var polsk jazz tydligen ganska stor, och störst av dom alla var Krzysztof Komeda och över hela filmen ligger hans jazziga toner över och skapar en förrädisk känsla av bekymmersam sommar. För Kniven i vattnet handlar om tre människor som bara vill ha lite trevligt men fastnar i sina tramsiga maktkamper och statusstrider. För det börjar med Andrzej(Leon Niemczyk) och Krystina( Jolanta Umecka) som är ett polsk överklasspar vars äktenskap verkar nått en nivå där hon lite i hemlighet är jäkligt trött på sin man som klagar på hennes körning och verkar allmänt överspänd. De stannar och plockar upp en liftare(Zygmunt Malanowicz). Liftaren pratar med dom och får sedan följa med på deras segelbåt, för Andrzej blir segelturen en gyllene möjlighet att vara kapten och macho, men liftaren vill inte spela det spelet- så trots klasskillnader och deras olika förutsättningar så fastnar de i en massa menlösa statusövningar, maktdemonstrationer och annat tuppande.
Andrzej: You don't whistle on board.
Young Boy: Why not?
Andrzej: It's not done. Sailors get mast-headed for that... Not hitch-hikers, though.
 | ||
Aliensvibbar
|
 |
| Polsk poster |
Det finns lite av Ruben Östlund i stämningen här, i både Turist och The Square så är ju teman som maskulinitet som döljer svaghet ganska dominerande. Och även här är karaktärerna som dom är för att de byggt upp stora murar en ganska svagt konstruerad machisimo för att dölja ett ganska osäkert innanmäte. Krystina är den enda på båten som inte fokuserar så mycket på alla spel, hon säger till och med lite tröttsamt till sin man att han kan sluta leka kapten på en 2-3 mansbåt. Men i takt med att hennes man inte riktigt kan etablera alphahannerollen över den unga liftaren så eskalerar konflikten tills en av herrarna kanske dött och den andra måste bestämma sig för vad som är värst, att kanske mördat någon eller att ha förlorat sin machostatus.
Kul, intelligent och spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar