#213 Richard III

Richard III, 1955. Regi av Laurence Olivier, manus av William Shakespeare med lite anpassningar av Laurence Olivier, David Garrick och Colley Cibber.

Det är ju som bekant vinnarna som skriver historien, och även om William Shakespeare inte direkt tillhörde den regerande Tudor-ätten så var det bokstavligen livsfarligt att hamna på deras dåliga sida. Så här har vi en riktigt take-down-piece därvi får följa den sista Plantaganetkungen och hans olämpliga förehavanden. Att filmen inte är särskilt historiskt korrekt verkar Olivier väldigt medveten om aoch börjar direkt med att detta är en legend som kanske inte stämmer men, "Hey det är shakespeare"- så lets get rolling. Det var ett tag sedan jag såg Richard III(och då på scen) så det var lite kul att upptäcka hur mycket house of cards tagit inspiration härifrån- Allt från tilltalet, de diaboliska planerna och kampen om tronen (eller presidentskapet).

Fina framsidan

Denna bild visar ganska bra vad vi snackar om

Olivier är ju en klassisk teaterman av rang, som verkligen SPELAR teater. Han skuttar och ropar, lurar och poserar. Sedan gillade han ju mycket proteser och smink vilket ju här innebar en slags nackinlägg, en ganska dåligt gjord handgrej och en ganska bra lösnäsa. Även Ingmar Bergman var en teaterman, men han hade filmiska idéer- och det har inte Olivier. Det är uppenbart att denna film gjordes så han kunde sprida sin teaterkultur till en bredare publik, vilket ju är nobelt, antar jag- men inte så filmiskt spännande. Han är ju dessutom halt på sitt högerben, vilket var lite turligt då Olivier försökte filma en bågskytt som tog ner Richards häst som hade försedd med vaddering för att skydda den. Tyvärr så lyckades inte Olivier vara stilla då pilen sköts - och den gick rakt igenom benet. Men efterssom skottet träffade rätt ben så gick hans haltning från att vara skådespeleri till att bli äkta.

Trots en del brister så är Richard III ganska så... trevlig att titta på. Richard är skurkig och Olivier är energisk och i full kontroll över vad han vill. Däremot är kostymerna lite väl teatreala och nog borde väl fler scener spelats in "on location". Olivier var ju redan adlad 1955 så det borde väl gått att komma in i lite riktiga slott istället för alla kulisser. Men som sagt, riktiga miljöer hade kanske förtagit lite av det teatrala som Olivier var så förtjust i.