#214 The Devil and Daniel Webster

The Devil and Daniel Webster eller All That Money Can Buy eller Inled oss icke i frestelse, 1941. Regi av William Dieterle, manus av Dan Totheroh, baserad på boken med samma namn av Stephen Vincent Benet.

Ah, en film från den amerikanska landsbygden, med ett suspekt subversivt innehåll. För här får vi lära oss att tillsammans är bättre än ensam, att fattig är bättre än rik och att gud är bättre än djävulen. Berättelsen börjar med en läsning av Bibeln och Jobs bok, där Job utsätts för en massa prövningar för att testa hans gudstro, men står emot. Jabez Stone (James Craig) har inte lika lätt att stå emot sina prövningar, för bondgårdslivet är tufft. Först tackar han nej till att gå med i bondeföreningen och sedan slår skörden fel och frun blir sjuk och det ena eländet efter det andra. Stackars Jabez. Hans situation var någonting som publiken säkert kunde relatera till på grund av svårigheterna under  depressionen på 1930-talet. Och frågan är hur många av de desperata som kunde stå emot sådana frestelser som Jebez utsätts för.

För då kommer han - djävulen (Walter Huston) med namnet Mr Scratch. Scratch är charmig och spelevinkig och är utan konkurrens filmens stora behållning. Djävulen lockar vår oskyldiga och  relaterbara hjälte till att sälja sin själ mot jordsliga rikedomar.

Djävulen smyger

gold, Gold, GOLD, GOLD!

Jebez nya djävulusiska flamma

Det är ju alltid en dålig idé att sälja sin själ. Men om han hade tackat nej så hade det ju inte blivit någon vidare film, och vi hade inte fått en fin sensmoral på slutet, så Jebez skriver på. Han får pengar, och börjar glatt bygga stora hus och sätter sig i maktposition över hela samhället. I takt med hans växande ekonomiska makt så blir han mer och mer isolerad från samhället och sin familj. Till slut är han alldeles ensam med en ny donna i ett litet palats då det knackar på dörren. Djävulen vill ha sin del av kontraktet.

Men Daniel Webster? Han är en kämpe för bönders rättigheter och en gammal bekant till Jabez, och när Jebez är i som störst kris kommer han och försöker rädda Jebez från sitt kontrakt.

I alla delar där djävulen, eller hans hantlangare är med så blir ljuset starkt och mystiskt så det är inte direkt svårt att skilja goda från onda. Som vanligt blir det också de onda som stjäl showen, då både djävulen och hans fresterska (Simon Simone) är perfekta som diaboliska bråkmakare.

We had a deal!

På slutet måste Webster vinna både för sin och Jebez själ över djävulen i en rättegång med förlorade själar som domare och jury. Hur ska det gå?

Filmen vann en Oscar genom gitarrtrudiluterna av den store Bernard Herrman som här gjorde sin andra film (första var Citizen Kane). Trots att han musiksatte en massa bra Hitchcockfilmer och Taxi driver så var det här den enda Oscarn han vann.

Överlag var ju filmen lite väl konventionell första halvan men tar sig ju mer djävulen kommer med i matchen. Kul att se och filmen får därför ett lite generöst betyg: