#194 Il Posto

Il Posto, 1961. Manus och Regi av Ermanno Olmi.

Vuxenvärlden kan ju vara spännande. Vad gör vuxna och hur är det att få lön egentligen? Domenico (Sandro Panseri) ska snart få reda på det då han söker jobb på "det stora företaget". Man får tydligen inte så bra lön där men om man får jobb så har man anställning livet ut - och det är ju tryggt. Domenico går igenom en massa tester av olika arroganta testförrätare, han får raka på armarna, räkna ut mattetal och testa hörseln med mera. Men det finns också en tjej Antonietta (Loredana Detto- som regissören blev så förtjust i att han gifte sig med) som följer med genom processen och de börjar sakta känna något slags tycke för varandra. Men sedan börjar jobbet. Det är ändlöst meningslöst. Man stämplar papper och hakar upp sig på meningslös kontorspolitik (vem sitter egentligen närmast chefen)

Domenico och Antonietta längtar efter att få ta större del av konsumptionssamhället

Han bjussar på kaffe

Domenico är inte direkt självsäker

Domenico är jättefin som osäker karaktär, och han var i likhet med de andra skådespelarna amatörer. Filmen spelades nämligen in på Olmis arbetsplats "Det stora företaget" Edison. När cheferna fick se filmen blev de lite sura då filmens mest tydliga budskap är att livet är meningslöst och att storföretag tuggar i sig människor och suger ut livsglädje och spontanitet. Men Olmi sade upp sig och fortsatta göra mer film, och snart är det dags för Fidenzati.

Il Posto är en väldigt enkel film i vad som händer, en man söker och får ett jobb, men genom att se världen genom hans ögon så är det aldrig långtråkigt utan humanistiskt och genuint.

Olmi dog tydligen igår, och jag lyfter en skål, bra jobbat!

Relevant bonusvideo