Quai des Orfèvres är inte ett höjdarnamn på en film, om någon till exempel frågar: "Micke vet du någon trevlig fransk deckare?" så skulle jag varken kunna få fram namnet ur minnet eller få mottagaren att komma ihåg... Namnet är dock logiskt såtillvida att Quai des Orfèvres är polishögkvarteret där de tuffaste snutarna hänger (typ Scotland Yard). Men det tar en stund innan vi är där, först så hänger vi i de trevliga franska musiksalongerna där damerna dansar och herrarna spelar små fina blåsinstrument. Jenny Lamour (Suzy Delair) är en sångerska som har fått en mindre hit som är lite trallig. Hennes man, Maurice(Bernard Blier) är glad för det men också svartsjuk, och när den slemme producenten och starmakern Brignon (Charles Dullin) vill bjuda över hans fru på "liten drink och ett foto" så blir han galet svartsjuk. Hans fru verkar dock inte lika pjoskig utan drar hem till franske Weinstein, men när hon kommer hem igen så har hon en mörk hemlighet (inte den hemligheten som man skulle kunna tro)
 |
| Med ett namn som Jenny Lamour så får man en del pussar |
 |
| Svara! |
Snart är en mordutredning på gång av den metodiske polismannen Antoine (Louis Jouvet) som vänder på varje sten och vet precis vilka frågor han ska ställa för att få folk att berätta allt de vet om... Jenny och hennes nervöse man blir mer och mer stressade ju längre tiden går och ju tajtare den bildliga snaran dras runt deras franska halsar.
Ja, vad ska man säga, en trevlig deckare som kanske inte är världsomvälvande men vackert fotad, bra spelad och med härliga franska miljöer. Le topp bli betyget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar