#178 Mitt liv som hund

Mitt liv som hund eller My life as a dog, 1985. Regi av Lasse Hallström, manus av Reidar Jönsson, Lasse Hallström, Brasse Brännström och Per Berglund. Baserad på boken av samma namn av Reidar Jönsson.

Ah, det känns skönt att det inte görs så många sådana här nostalgiska växa-upp-under-50-taletfilmer längre. För det är vad Mitt liv som hund i huvudsak är. Man ska minnas tillbaka till var man var när Ingo slog Floyd eller mysa i hur gamla brödrostar såg ut... Nu är jag ju lite taskig, för det finns lite bra grejer här också- och då i synnerhet i början då Ingemar(Anton Glanzelius) och hans bror håller på att bråka kring sin tuberkulos-sjuka mor(Anki Lidén). Grabbarna har den där kombinationen av att vara extremt lättsårade och totalt okänsliga för andras känslor som jag ibland känner igen från mina egna barn. Mamman får mycket riktigt psykbryt efter en skrikig brottningsmatch som slutar med filmjölk över hela golvet. Barnen får då (tillfälligt) bosätta sig hos var sin släkting. Ingemar hamnar då ute på landet i ett nostalgiskt 50-talssamhälle där alla är käcka och rejäla.

Småbyggdglädje

Ingemar blir lite tuttrött

Han bor då i ett mysigt Småland som har en massa härliga original som liksom är knäppa på lite olika carpe diem liknande sätt. Själv är Ingemar (och Lasse Hallström) väldans intresserad av nakna tjejer i olika åldrar. Ingemar klättrar på tak för att se Berit (Ing-Marie Carlsson) naken under en skulptur och filmen har också ett par nakenscener på den 14-årige Saga (Malinda Kinneman) som känns omotiverade. Annars är just Ingemars och Sagas relation ganska så fin, där Saga liksom slits mellan av att vara en av grabbarna och att bejaka sin tjejighet(På slutet går hon all in på att vara Madicken-tjej - Jordan Peterson jublar säkert).

Men det idealiserade på-landet-samhället blir för mig bara en ganska tunn soppa som inte når mina hjärtestråkar...

Suck, det här ska ju vara livsbejakande och så, men jag köper inte riktigt paketet. Början är fin-fin men helheten blir bara ett: