#162 Ratcatcher

Ratcatcher, 1999. Regi och manus av Lynne Ramsey.

Glasgow 1973, två pojkar leker och bråkar i vad som verkar vare en riktig pestflod. Den ene trycker den andra under vattnet vilket leder till en hämnd med liknande medel, och till slut ligger en pojke livlös i vattnet. Jamie (William Eadie) springer från platsen i panik och blir aldrig riktigt sig själv igen. Han drömmer sig bort, bort från soporna, staden och döden som verkar vila överallt. Ibland kommer tv-team och liksom nästan frotterar sig i fattigdomen och soporna, och till slut kommer hjälp när ett gäng i skyddsdräkter kommer och städar upp barnens lekplatser och gräsmattor... Jamies pappa(Tommy Flanagan) som jag kände igen från Guardians of the Galaxy 2 och Sons of Anarchy är en trött alkoholist som bara ligger och sover, stupfull i soffan och mamman försöker hålla ihop familjen så gott det går.

Jamie tar sig undan allt detta genom två saker, sina drömmar om en ny plats, en plats han har tagit en buss till och drömmer om att få flytta till. En plats nära vackra fält där allt är lite renare och lite bättre.

Men han träffar ochså någon, Ellen (Leanne Mullen) - hon blir konstant utnyttjad sexuellt av ett gäng äldre killar men fastnar för Jamies vänlighet. Han försöker också fiska upp hennes glasögon (som hon är halvblind utan) som grabbarna slängt i floden men Jamie lyckas inte, mest på grund av att inte kan röra vattnet på grund av händelsen med pojken som drunknade. Detta misslyckande blir första steget i en allt mer negativ mental spiral...

Pojke och flod

Någon slags kärlek

Ratcather är fin men samtidigt också väldigt gjord, underklasskildringar från Storbrittanien är ju förvånansvärt lika (typ Kes, Selfish giant). Det finns också så många teman i skymundan i filmen som gör att det inte riktigt hänger ihop helt 100. Betyget är lite snålt: