Franska västafrika 1939, Lucien(Philippe Noiret) - som är traktens polis lufsar runt. Han verkar precis ha slutat med att spärra in lokalbefolkningen för att sedan hyra ut dom till olika barer/bordeller för samhällstjänst. Två lokala hallickar börjar mobba honom och puttar regelbundet honom ner på marken. Lucien fattar inte riktigt vad han ska göra. Det finns också ett gift par där mannen(Victor Garrivier) misshandlar sin fru(Isabelle Huppert), Lucien tröstar henne med lite närmanden men thats about it. För någon närhet verkar han inte få av sin fru, som verkar mer tänd på sin inneboende bror.
Hur ska man hantera allt detta? Och hur hanterar man egentligen rätt och fel eller bra och dåligt i ett samhälle där allt är genomkorrumperat och genomrasistiskt? Lucien själv blir allt mer cynisk och deprimerad ju längre tiden går, här ett exempel från när nya läraren kommer till byn:
Anne: I'm the new schoolteacher of Bourkassa.Lucien Cordier: That's a fine profession. A vocation, I'd say. Thanks to you, black children will be able to read their daddy's name on French war memorials.
 |
| Slöa dagar med kolonialt sinne |
 |
| Militärchefen "får" skjuts efter en blöt kväll |
 |
| ibland är hon glad, ibland inte |
Coup de Torchon är lite av ett komiskt drama, med en del existentsiella poänger. Våld och utnyttjande finns alltid under (och ibland över) ytan. Miljöerna är fina och skådespeleriet är på topp.
Betyget var snubblande nära att bli höjt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar