#105 Spartacus

Spartacus, 1960, regi av Stanley Kubrick, manus av Dalton Trumbo, från en bok av Howard Fast

Den riktiga Spartacus var en romersk soldat som sedan blev fånge och såldes som gladiator- vilket ju precis är handlingen i Gladiator, som inte handlar om Spartacus. I denna film som handlar om Spartacus så händer inte riktig dessa grejer utan vår hjälte är här istället född till slav... Tidigt i filmen kommer Laurence Olivier med ett par damer och väljer ut fyra kämpar från Batiatus gladiatorskola som ska underhållningsfightas. Damerna, som uppenbarligen ser en ganska stark erotisk laddning i hela urvalsprocessen låter nästan som småbarn som ska köpa godis, "en sån och en sådan där, mmmm". En av kämparna är vår kära Spartacus (Kirk Douglas)!

Han blir kär i en slavflicka(Jean Simmons) och får frihetstörst, och leder - som bekant- en revolt mot de onda romarna. 

Romarna, å andra sidan, ägnar sig mest åt politik. Det är Crassus(Laurence Olivier) och Gracchus(Charles Laughton) som på olika sätt kivas bakom kuliserna med den hundlike Batiatus(Den briljanta Peter Ustinov) mellan sig. 

Då Crassus försöker förföra sin husslav, Antoninus (Tony Curtis), så fanns det en fin dialog som klipptes bort men som kom med i den restaurerade versionen. När filmen restaurerades under 90-talet så fanns dock inte ljudspåret kvar, så replikerna fick dubbas om av den åldrade Tony Curtis och Anthony Hopkins gjorde sin bästa Laurence Olivier-imitiation för att få till Crassus. Jag som inte visste om detta vid titten märkte faktiskt ingenting ovanligt med rösterna, så det får väl räknas på som bra betyg åt ljudgänget. Här är en komprimerad version av dialogen: 

"Do you consider the eating of oysters to be moral and the eating of snails to be immoral?"frågar Crassus och påpekar sedan att:  "taste is not the same as appetite, and therefore not a question of morals." 

"My taste, includes both snails . . . and oysters."

Efter denna lite creepiga dialog så smiter husslaven och joinar revolutionen. 

Kärlek i buskarna

Gladiatorerna demonstrerar, gladiatorerna har fått nog

Stanley Kubrick regisserade filmen men den är inte alls lika...karakterisktisk som hans senare verk. Faktum är att han fick ta över registolen en vecka in i inspelningen då Anthony Mann fick sparken. För ett kontrollfreak som Kubrick måste det ju varit lite jobbigt, men filmen i sig blev också en språngbräda för honom för lite mer "egna" projekt. Fotot är snyggt och väldigt Wide-screenanpassat, titta exempelvis på scenen där Spartacus kämpar mot Draba (Woody Strode):

Liten sköld, stor kniv

Manus skrevs av Dalton Trumbo, som för tillfället var svartlistad på grund av misstänkta kommunistkopplingar. Han fick allt som oftast skriva under pseudonym men här tog produktionen ett viktigt beslut och hade med hans riktiga namn i förtexterna- vilket var ett viktigt steg för att avsluta hela den ganska vidriga svartlistningsprocessen. Lite modigt var det dock att första filmen som skulle officiellt anställa kommunister skulle handla om en arbetarklassrevolt mot den onsksfulla överklassen. Mot slutet dyker det upp mer politik då Crassus försöker rensa ut oliktänkande i senaten...

Filmen är episk och underhållande. Masscenerna är storslagna, men jag får inte riktigt ett jätteengagemang för allt som händer... Men bra stuff är det.