Audition

Audition, 1999. Regi av Takashi Miike, manus av Daisuke Tengan baserat på en roman av Ryû Murakami.

En kvinna dör på ett sjukhus, hennes man-Shigeharu och barn-Shigehiko står ensamma och har nu bara varandra att ty sig till. De fiskar stora fiskar och umgås (livspusslet klaras av med en städare-nanny). Men sonen växer upp och träffar en tjej och borde inte då pappan dejta igen? Pappan har en douchig kompis som castar filmer som kommer på idéen att ha en audition för en fejkfilm för att hooka upp någon förväntansfull skådis-wannabee med Shigeharu. Båda verkar nöjda med konceptet och tjoff så kör de ut radioreklam för sitt lilla projekt. Många söker, och de får komma in till ett rum där Shigeharus douchiga kompis frågar ut dom om sina sexuella preferenser och om de kan tänka sig spela in sexscener och sånt. Shigeharu är dock bara intresserad av en, Asami. Asami är mystisk och ledsam, vilket han går igång på. Allt klappat och klart då? Nja, Asami har lite baggage om man säger så, inte vilket baggage som helst, utan en säck med sin förmyndare i. För enkelhetens skull har hon avlägsnat några fingrar, fötterna och tungan.

Men man kan ju vara en bra girlfriend ändå? Nja kanske inte, hon säger flera gånger att hon är lite för clingy och det kan man ju säga, hennes boyfriend får inte tycka om någon annan, alls. Så för hans hund går det som det brukar för husdjur i skräckfilmer...

Kompisen anar oråd

Manen i säcken ger fingret

"jag gillar dans och ..."

Mannen i säcken får äta hennes kräk till middag (eller lunch?)

Hon säger självklarheter med en ny innebörd

Filmen går från ett intressant(men kanske för långsamt) drama till en mardröm av sadistiskt våld. Sedan är det svårt att riktigt veta vad som är dröm och verklighet, Shigeharu blir nerdrogad med viss regelbundenhet och hamnar då i olika parallella verkligheter, och där några scenarios verkar leda till lite roligare läge än att få en massa nålar genom ögat-som är huvudspåret.

Upplägget i sig är ganska intressant, mediagubbar lurar unga tjejer till fru-audition och allt går fel, men här går det för långsamt i början och för sadist-våldigt i slutet-åtminstone för mig. Filmen är dock ganska epokbildande och är inspirationskälla för exempelvis Eli Roth: 

And Audition was the film that made me want to make Hostel. I saw this and was like, "This is where horror's at. This is what I wanna do."

Även filmer som Insidious och Saw har säkert blivigt inspirerade av Miikes film, men personligen känner jag mig ganska så oberörd, men kanske lite äcklad (kan också delvis bero på stora mängder skumtomtar under filmtitten)