#87 Alexander Nevsky

Alexander Nevsky eller Storm över Ryssland, 1938, regi av Sergei Eisenstein, manus av Sergei Eisenstein och Pyotr Pavlenko.

I min bok får man inte så mycket bonus för att man är bra i relation till sin tid, för mig som filmtittare måste en krigsfilm som Alexander Nevsky kunna kämpa mot Saving private Ryan, Come and see, Rogue one och Apocalypse now. Det är inte det att äldre filmer inte får ha daterade kläder, poser eller dialoger- det kan jag ha överseende med, men helheten måste vara lite roligare än så här...

För allt är väldigt klyschigt (och filmen har säkert inspirerat en massa kommande actionburgare), hjälten vill bara fiska men alla behöver honom. De behöver minsann en stark man för att rädda ryssarna mot de elaka tyskarna! Då filmen spelades in 1938 var den hyfsat profetisk, eftersom tyskarna porträtteras som barbariska barnamördare. Det blev en hejdundrade succé men i samband med Molotov -Ribbentrop-pakten så gick den ur cirkulation för att sedan få nypremiär i samband med tyska invasionen.

För det är en högst politisk film... Ryssland hotas av präster och onda män, och bara tillsammans kan vi vinna! Vi kanske inte har den bästa utrustningen eller den snyggaste uniformen men vi har en offervilja och nationalistisk glädje. PS. den som smiter undan fighten ska mördas. Leve Ryssland!

Lite så är den... Det är knappt en replik i hela filmen som inte känns som ett Stalin-tal och det finns en del andra tveksamma teman. Exempelvis tävlar soldater om att vara modiga, för den modigaste vinner bondtösen Olga (dialogen kring den kärlekstriangeln är riktigt lökig). Det skojas om våldtäkter och förrädare får små "rättegångar"(lite Stalin-variant på rättvisa) innan de mördas.

Lite Ivanhoe-skurkar?

Fångade ryssar

Arga dehumaniserade tyskar

Eisenstein hade ju dock inte direkt någon konstnärlig frihet utan filmen blev hårt styrd efter att hans tidigare projekt lades ner efter två års jobb för att den inte var tillräckligt ideologisk. För att bättra upp ideologin här fick han en manuskompis- Pyotr Pavlenko, som jobbade inom hemliga polisen och bland annat skötte förhör på NKVD. Så man har svårt att tänka vilken konstnärlig frihet som gavs, men den var antagligen inte så stor...

De bästa scenerna är ju de stora masscenerna kopplade till slaget på isen, musiken är ju också jättefin.Och fotot är emellanåt väldigt häftigt... Men precis som jag skrev i början så har den ganska många brister, det är får många scener där folk bara hackar med sina svärd och dialogen är på skämskudde-nivå. Kul att ha sett men ändå ett: