Efter ett par veckor i San Francisco så är jag tillbaks i Criterionfällan igen. Denna gång med en berömd halvgud som gjort en hel del fantastiska klassiker som Maffiabröder, Casino, Raging bull och Mean streets- med mera. Sedan är Jesus också med, bara det. Filmen är baserad på en bok som är som ett femte evangelium och handlar om Jesus kamp mellan andligheten och kärlek/åtrå. Som oreligiös person så kan jag inte annat än att tycka att sådana motsatsförhållanden är onödiga, och rent av korkade. Om nu "gud" har fixat att man kan bli kär så är det ju lite synd om det sedan ska vara förbjudet. Sedan får man också följa Jesus tveksamhet kring sitt uppdrag, finns verkligen gud och måste han verkligen offra sig på korset. Jag är ju själv som sagt oreligiös, av anledningen att jag tycker inte det finns tillräckliga bevis på att någon av religionerna är sann. Men om jag är en skeptiker så är ju Jesus flera resor värre. Han tvekar trots att han:
- Pratar med gud
- pratar med ormar
- får superkrafter
- Kan omvandla vin till vatten
- Kan väcka folk från de döda
- Kan bota blinda
- Kan läsa framtiden
- Får plötsliga stigmata
- Kan läsa folks tankar
- Pratar med änglar
- med mera
Om jag fick en bråkdel av så många bevis på gud så skulle jag inte tveka ens en kvart....
 |
| Han kan också rita ganska exakta cirklar |
 |
| Skål! |
Jag vet inte, kanske man ska tycka att det här är mer intressant om man bara vore liiite mer kristen. Men fotot var fint och Harvey Keitel, Harry Dean Stanton och Willem Defoe var fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar