#108 The Rock

The Rock, 1996. Regi av Michael Bay, manus av David Weisberg, Douglas Cook och Mark Rosner.

The Rock och Armageddon är ju de filmer som skapar mest känslor i Criterionforumet. Är de inte för mainstream för att vara med? Och är inte Michael Bay en inkarnation av Belsebub? Sant är ivarjefall att han precis som Bergman och Kurosawa har en egen stil, ofta långa låga kameraglidningar som går runt skådespelarna. Sedan smäller det också, ofta.

The rock är ju ganska trevlig tuggummiaction där en general samlar massa farliga gasbomber på Alcatraz som han ska spränga mot San Francisco om inte staten tar hand om alla döda soldaters familjer bättre. En eloge till Bay som komlicerar skurken lite, han är ingen ond mastermind utan verkar vill väl, innerst inne. Men han har ju kompisar också, och de verkar vara onda psykon som gärna massmördar. Nic Cage spelar en Kemist som tillsammans med Sean Connerys karaktär Mason som är en före detta fånge måste ta sig till ön och save the day. Det smygs i ventilationstrummor, det sprängs eldbomber, det åks i Indiana Jones-gruvvagnar som leder ner till stora stup. Det skjuts också en hel del medans tiden rinner ut... Trots att allt känns ganska så överbelastat så är det ganska...kul. Connery och Cage har bra samspel och filmen har en slags klassisk James Bond charmigt-även-när-det-är-farligt stämning.

Filmen följer Armageddonmönstret där inga kvinnor är med där allt avgörs utan Goodspeeds gravida flickvän får sitta och hoppas med svetten i pannan att allt ska gå bra. Bechdeltestet är inte ens nästan uppfyllt...

Stanley Goodspeed: "I'd take pleasure in guttin' you, boy. I'd take pleasure in guttin' you... boy." What is wrong with these people, huh? Mason? Don't you think there's a lot of, uh, a lot of anger flowing around this island? Kind of a pubescent volatility? Don't you think? A lotta angst, a lot of "I'm sixteen, I'm angry at my father" syndrome? I mean grow up! We're stuck on an island with a bunch of violence-for-pleasure-seeking psycophatic marines, SHAME-ON-THEM!... Mason?
John Mason: Yes, I'm here. I was just thinking how wonderful it was when the inmates weren't allowed to talk in here.

Farliga finska kulor

Connery i Grunge-frisyr 

Kameran rör sig hela tiden, varje tagning är i snitt 2,6 sekunder så man får ingen tid att reflektera lite över eventuella luckor, utan filmen är som en dextrosoltablett, full med piggt socker... Den är ju faktiskt ganska så skojig, och jag skäms ändå lite då jag ger den en: