Carnival of Souls, 1962, regi av Herk Harvey, manus av John Clifford.
Det börjar med ett snajdigt billopp mellan några tjejer (a la Pink ladies från Grease) och några snubbar (a la T-byrds från Grease). Bilarna åker av och an och plötsligt krashar tjejernas bil rakt i en djup, grumlig flod. Räddningsoperationen går igång och efter ett par timmar kravlar sig en av tjejerna sig fram ur djupet. Hon är förvirrad men vid god hälsa. Men allt är inte som det ska, hon ser andar och vid vissa tillfällen blir hon som osynlig för omvärlden. hon känner också en obeskrivlig lockelse till ett övergivet nöjesfält, så hon åker dit och får där möte sina demoner...
|
Svenska affishen är mer syndig och rödhårig
|
Laura kommer upp från vattnet |
|
En osalig ande... |
|
|
Nöjesplatsen bjuder inte på någon frälsning... |
Jag gillade att äntligen få se lite horror, och trots att premisserna är lite lökiga så blev jag ändå lagom skrajsen. Men skådespeleriet var ganska så kasst och man får av och an lite B-filmskänsla- men vad gör det när man har det så här bra? Dessutom är ju gamla, övergivna nöjesfält perfekta som filmlocation, och själva nöjesfältet var en suggestiv plats (och hade tidigare varit en resort för mormoner). Regisören Herk Harvey gjorde tråkigt nog ingen annan långfilm, men han gjorde sjusärdeles många informationsfilmer av typen "Why Study Industrial Arts?", "What About Juvenile Delinquency?" och "Exchanging Greetings and Introductions". Sedan gjorde han också kortfilmen med den suspekta titeln "To Touch a Child"... Det var tydligen teamet bakom alla infofilmer som gjorde denna film och många hade också biroller. Andarna och spökena i filmen känns tydligt inspirerade av tysk expressionism, kolla bara på Francis från Caligaris Kabinett från 1920(Robert Weine) och jämför med den osaliga anden från Carnival.
Fint, spännande men liiiiite b-filmsvibbar. Ändå ett starkt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar