#65 Rushmore

Rushmore, 1998, regi av Wes Anderson, manus av Wes Anderson och Owen Wilson.

Ah, Wes Anderson, han är nog en av de regisörerna som folk hatar som mest, fast kanske Grand Budapest Hotel blev lite av ett välkomnande av fler? Vilket som så är Rushmore första filmen som verkligen har Andersons signum med vidvinkeltagningar och många mellantexter:

Japp, Wes Anderson gillar typsnittet Futura Bold och genomtänkta bildkompositioner. Filmen cirklar kring Max (Jason Schwartzman) som är en superambitiös elev som satsarhårt på alla skolaktiviteter, förutom lektionerna och proven... Max träffar Herman Blume(Bill Murray) som är en rik industrialist som gett en del pengar till skolan. Herman är deprimerad, inget känns kul och han har fått två skitjobbiga söner som brottas och kivas.

Herman Blume: What's the secret, Max?
Max Fischer: The secret?
Herman Blume: Yeah, you seem to have it pretty figured out.
Max Fischer: The secret, I don't know... I guess you've just gotta find something you love to do and then... do it for the rest of your life. For me, it's going to Rushmore.

Med i mixen finns också lärarinnan Rosemary (Oliva Williams) som Max blir kär i, och hastigt och lustigt har vi ett riktigt triangeldrama på gång då också Herman blir kär i henne. Och precis som det brukar så slutar triangeldramat med att ingen riktigt får det den vill ha...

"Never in my wildest imagination did I dream I would have sons like these,"

Åh, Rushmore är ju väldigt fin, och jag ger en tummen ner till alla Wes Anderson-hatare den här gången:

#44 The red shoes

The Red Shoes, 1948, manus och regi av Michael Powell och Emeric Pressburger, viss dialog av Keith Winter.

Äntligen har jag fått tag i denna i bra skick, det har varit ganska så klurigt. För denna vill man se i bästa möjliga upplösning, och Criterions blu-ray gör bilderna fantastiskt färgrika och vackra. Enligt Technicolor var denna film det mest lyckade användningen av 3-lager-tekniken som innebär att ljuset från kameran går igenom ett prisma där gult, rött och blått delas upp och registreras på varsin filmspole. Detta innebär tydligen att man var tvungen att restaurera alla tre tagningarna vilket gjorde att arbetstiden och kostnaderna skjöt i höjden. Men till slut gick allt vägen då Martin Scorcese kom in och stödde projektet både marknadsföringsmässigt och ekonomiskt (det är tydligen en av hans absoluta favoritfilmer). Restaureringen är såpass bra att jag undrar om inte filmen är lite skarpare än tänkt, sminket på alla männen syns ibland nästan lite för mycket. Men alla var tvungen att ha ganska rejält med make-up då technicolortekniken kräver mycket stark ljussättning (varje tagning måste ha tillräckligt med ljus för alla tre filmrullar).

Det här kan vara en av världens vackraste filmer genom tiderna, bildkompositionerna och färgerna är underbara och jag får en mysig rysning i magen(!) flera gånger av det rent visuella. Handlingen är också fin, den handlar om en ung superambitiös balettdansös väg mot stjärnorna och hur hon försöker kombinera sin starka kärlek till dansen med sin starka kärlek till hennes älskade kompositör.

Hela balettsälskapet består av en hellsikes massa karaktärer som har sin lilla funktion att spela i teatern, men trots att man bara får korta introduktioner till dem så är de så helgjutna och "riktiga" att man känner sig bekväm med hela gänget(trots/tack vare att många av dem är ganska så diviga).

Balettchefen gillar både balett och att baletdansöser inte ska dejta

Dansnumret! Helt anpassat för film, men både effekter och en underbar scenografi

Oh, kärleken gör allt svårare för Victoria (Moira Shearer)

Ojoj, denna var ju hur fin som helst, brava brava! Da capo!

Nittonåttitvå

IFK Göteborg vinner UEFA-cupen, det är inte längre olagligt att stampa på svenska flaggan och Galenskaparna och barbershopgruppen After Shave ingår ett samarbete och bildar Galenskaparna och After Shave.

Men det släpps också filmer, och inte vilka filmer som helst- vi pratar om ett episkt år!

Bubblare:
Wrath of Khan, 48 hours, Koyaanisqatsi, Mad max 2, Poltergeist, Sophie's Choice, Ingenjör Andrées luftfärd och Veronica Voss

Jag fuskar och gör en top11-lista!:

11 Conan the barbarian (Regi av John Milius)

Nu var det ett tag sedan men, Conan är Conan. Max von Sydow tackade nej till rollen som prästen i Fanny och Alexander för att vara med här istället, och vem kan blame-a honom?

10White dog (Regi av Samuel Fuller)

Om en hund som blivit tränad att angripa mörkhyade och en tränares ofta lönlösa försök att avträna hunden sin olyckliga uppfostran.

9 Sophie's Choice (Regi av Alan J. Pakula)


Meryl Streep ser nästan ut som Dietrich i denna starka film om kvinna som fysiskt överlevt en koncentrationsläger och sökt sig till en drömmande eskapistisk man. Hon har inte bara tvingats att väja vilket av hennes barn som måste dö men försöker också välja mellan att leva vidare eller inte...

8 The Draughtsman's Contract (Regi av Peter Greenaway)


Om en dryg målare som inte är så smart som han tror. Vasst och bitskt manus

7 The Thing (Regi av John Carpenter)

Onda monster med supersnabb celldelning. Intensiv och lite äcklig, som sig bör.

6 Fitzcarraldo (Regi av Werner Herzog)

Om galenskap i Amazonas. Kinski är ju fantastisk och även filmen om inspelningen är nästan lika bra.

5 First Blood (Regi av Ted Kotcheff)















John Rambo är bara en snäll drifter som inte vill något illa, men "the man" vill bara djävlas med honom. Förvånansvärt mycket drama (i början) om en generation som skickats till krig och kommer (trasiga) tillbaka till ett samhälle som inte bryr sig...


4 Blade Runner (Regi av Ridley Scott)

Jag orkar inte lista ut vilken version som är bäst, det har ju släppts en del. Men Blade runner är unik i sin stämning och framtidsvision.
3 Rocky 3 (regi av Sylvester Stallone)

Trean är faktiskt min favoritRocky, trots Apollo Creeds magtröja och Mister T:s smala skådespelarregister.

2 ET (Regi av Stephen Spielberg)

Den är ju sorglig och fin, efter att vi såg den hemma för ett år sedan grät min dotter hur många timmar som helst (på ett fint sätt)...

1 Fanny och Alexander (Regi av Ingmar Bergman)

Ett mästerligt epos kring familj, jul och religion. Ahhhhh

Vad tyckte de andra? Kanske lite mindre Conan och mer Wrath of Khan?

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer 
Fiffis filmtajm
Movies noir
Jojjenito
Spel och film
Filmitch

#640 Koyaanisqatsi

Koyaanisqatsi, 1982. Regi av Godfrey Reggio, manus av Ron Fricke, Michael Hoenig, Godfrey Reggio och Alton Walpole.

Dåså, rättstavning på titeln avklarad. I svensk översättning ska det betyda typ "livet i obalans", och på frågan om vems liv vi pratar om så tror jag att han menar människans (skulle också kunna vara jordklotet?). Vilket som, trots 4 manusförfattare så har filmen inte en enda replik utan består av en massa serier av tagningar på först eviga starka bergsmassiv och sedan människan och människans maskiner och fabriker. Filmen bjuder knappt på en enda närbild utan Reggio betraktar (väst)människan från ett ovanpå-perspektiv i ett allt högre tempo. Bilar rör sig på motorvägen som blod i en blodåder, löpande band snurrar framåt i fabriken, stora skorstenar sprutar ut svart rök. Över alla bilder tronar Phillip Glass musik som ger hela filmen en lite daterad känsla. Han har tydligen turnerat runt och spelat filmmusiken, bland annat spelade han med Göteborgs symfoniorkester för ett par år sedan. Själv stör jag mig mer än njuter av syntarna som blandas med urinvånarsånger.

Lägg till bildtext

This is what you get! Alla tagningar med människor går i ett allt mer uppskruvat tempo tills vi får se en stor krash och sedan är filmen slut. Symboliken är ganska "on the nose" men jag gillart ändå, man kom in i en meditativ stämning och om jag hade varit en sådan som rökte på så hade det nog passat ypperligt till filmen. Så, trots lite Terrence Mallick-vibbar hamnar vi ändå på en:

#82 Hamlet

Hamlet, 1948, regi av Laurence Olivier, manus av Laurence Olivier och Alan Dent, från pjäsen skriven av William Shakespeare.

Den förra filmen av radarparet Olivier/Shakespeare som jag såg var Henry V, den hade en del exprimenterande med rollerna som spelades men man fick också se skådespelarna bakom kulisserna. Hamlet är några år tidigare och här tas det inte ut på svängarna, eller ivarjefall inte mer än vad manus inbjuder till. Och även om jag inte riktigt förstår alla ordvändningar och metaforer så är det faktiskt kul att hänga med Shakespeare i vad som kanske kan vara (väst)världens mest berömda och spelade manus. Filmen blev en pangsucce' som fick 4 Oscars, bland annat för bästa film och bästa manliga huvudroll.

Men men, livet är surt för stackars Hamlet, hans pappa har dött och han har en hel del daddy issues han inte riktigt kommit över. Hans minns sin pappa som en perfekt far och kung. Pappan, som  är död (andra filmen på raken med viktiga roller spelade av döingar) kommer tillbaka och osar att han blivit mördad. Han vill ha hämnd! Men pappan tänker sig inte riktigt för, då hans hämndbegär slutar med att alla som han bryr sig om också dör, men det kanske var det han ville? Vilket som så är pappans spöke med röst förvånansvärt bra och nästan lite läskiga.

Filmen låter överlag texten komma i fokus, det finns ett starkt förtroende kring att manus och skådespeleriet ska fixa biffen, och det gör de. Vad som är lite förvånande är att Olivier både tagit bort ganska stora partier, främst kring kungens mordplaner. Även ordningen på scener är också omgjord, här hittar till exempel Hamlet stackars Yoricks döskalle långt efter han kör sin berömda "to be or not to be". Repliker/monologer som behandlar Hamlets tvekan och rådvillhet kring situationen är borttagna, vilket gör Hamlet mer till en sur alfahanne än en tvekande emoprins...

Ophelia

Spökkungen

Peter Cushing, eller Grand Moff Tarkin från Star Wars har en liten men härlig roll

Trots bearbetningen känns det här verkligen klassiskt. Gällande Henry V så vann klart Kenneth Branaghs version men här är jag inte så säker....

Swiss Army Man

Swiss Army Man, 2016. Manus och regi av  Dan Kwan och Daniel Scheinert

Hank(Paul Dani) är ensam på en öde plats. Han har tappat allt hopp och precis då han ska hänga sig ser han en död kropp (Daniel Radcliffe) flyta i land. Kroppen pruttar, mycket och länge. Hank tar av sig snaran, sedan sätter sig på kroppen och kör som en Jet-ski genom vattnet på den explosivt fjärtande kroppen. Swiss army man är en film som ganska friskt blandar drömsekvenser med mer naturalistiska partier, och ganska snart växer relationen mellan Hank och liket som han kallar Manny. Efter att pratat med Manny så svarar han plötsligt men har glömt bort allt från sitt liv, så Hank tar likt en osäker tonårsguru på sig att visa Manny vad det är att vara människa. Han bygger upp små scener där han återskapar scener ur sitt liv där han nu, tillsammans med en död kropp, leker att han vågade ta för sig mer.

Hank bär runt på sin nya kompis....

Lite batteri men ingen uppkoppling

Swiss army man är riktigt skruvad och kan tolkas på flera olika sätt, men den är verkligen unik. Kul, intressant och lite förvillande...

#64 The Third Man

The Third Man, 1949, regi av Carol Reed, manus av Graham Greene.

Holly Martin (Joseph Cotton) har precis kommit till Wien. Han ska besöka sin kompis Harry Lime, men Holly hamnar raskt på sin Harrys begravning istället, och det var inte det slags besök han tänkt sig. Efter den snöpliga starten försöker Holly reda ut vad som egentligen hände, och vad Harry Lime och hans kumpaner egentligen sysslade med. Filmen utspelar sig strax efter andra världskriget (kanske får räknas som nutid för dåtidens cineaster), och Wien är en fantastisk blandning av sönderbombat förfall och aristokratisk högmod. Bakom en fin yta verkar delar av stadens elit ägna sig åt ganska vedervärdiga affärer med utspädd medicin. När Holly träffar 'Baron' Kurtz(Ernst Deutsch) på en bar skäms baronen för sitt fiolspel "Oh, the things we do for money" -spela fiol var kanske inte det värsta han var inblandad i...

Och vem är egentligen död och vad är ett liv egentligen värt? Holly hamnar högt uppe på ett pariserhjul där en återuppstådd Harry Lime(Orson Welles) förklarar:

I never feel comfortable on these sort of things. Victims? Don't be melodramatic. Look down there. Tell me. Would you really feel any pity if one of those dots stopped moving forever? If I offered you twenty thousand pounds for every dot that stopped, would you really, old man, tell me to keep my money, or would you calculate how many dots you could afford to spare? Free of income tax, old man. Free of income tax - the only way you can save money nowadays.

Polisen är också på jakt efter medicinmånglarna och så småningom mer precist efter Harry Lime. Den ledande polisen spelas ypperligt av Trevor Howard som också gjorde en topprestation i Brief Encounter.

Många lite sneda expressionistvinklar

Fast i avloppssystemet (men inte mycket bajs)

Jag gillar Hollys karaktär, han är alltid lite vilsen och verkar inte fatta vilken fara han utsätter sig själv och flera andra för. Holly är en slags westernförfattare och har svårt att fatta wiens betydligt mer komplicerade spelregler. Jag läste i en amerikansk filmsajt (som jag inte lyckats hitta igen) om att han är den perfekta metaforen för amerikansk utrikespolitik då han är påstridig, okunnig, skenhelig och har en grovt förenklad bild av omvärlden. 

Holly träffar också Limes ex, Anna (Alida Valli) och utan att riktigt fatta det försätter han henne i problem. Alida Valli har en del bra scener och det är lite kul att se alla gånger hon tvingas snäsa av Holly, som då han säger att han älskar henne "If you'd rung me up and asked me if you were fair or dark or had a mustache, I wouldn't have known.".

Filmen är 115:e på IMDB:s topplista och på 73:e plats på Sight and sounds topplista och mer konsensus blir det nästan inte... jag tyckte också den var väldans fin!